Untitled Document

10/9 Okej, alltid lär man sig något. Visst heter det så? Ja, jag har iallafall lärt mig en sak under utställningen igår -där vi för övrigt missade certet - och det är att jag ska se till att vi är i tid och att jag hinner värma upp Bengan innan han ska in i ringen och visa upp sig. Igår var vi alltså i Umeå för att ställa och förhoppningen var ju att vi skulle ta det sista certet, men det gick inte vägen. Vi kom fram i vad jag trodde skulle vara god tid, men bedömningen hade gått i rasande fart plus att många anmälda hundar uteblivit så innan vi visste ordet av var det dags för oss att springa in i ringen. Bengan hade då legat i bilen i 1,5 timma och knappt fått rastas och ännu mindre värmas upp. Resultatet blev såklart att han inte alls var mjuk i rörelserna som han brukar utan det blev stelt och klumpigt. Själva ståendet gick bra, han skötte sig utmärkt, men däremot så provade jag ett annat sätt att visa honom så jag var nog där och störde mer än jag hjälpte... Trots det så fick vi hyfsad kritik, men domaren sa att hon hade velat se bättre rörelser, ngt grövre benstomme och lite smalare skalle för att dela ut CK. Så det blev en kort session för vår del, men självklart är jag superstolt över min lilla kille som skötte sig jättebra efter förhållandena.

Men det är som alltid kul att komma till Umeå och träffa våra gamla vänner. Sen måste vi såklart gratulera Ingela och Giga som tog hem Cert och BIR! I och med det så blev Giga även Svensk Utställningschampion! Ett mycket, mycket välförtjänt championat på en mycket snygg tik. Vi träffade också Cecilia och Takito för första gången och det var en mycket trevlig matte och hund. Måste säga att jag blev väldigt förtjust i Takito, han verkar vara en riktigt charmig ung herre som ser mycket trevlig ut också ;-) Sen är det ju såklart inte helt fel att ha de linjer som han har heller, när pappa heter Future vom German Dream, ett inte helt okänt namn inom boxervärlden med titlar såsom Bundessieger 2001, Deutscher Champion VDH 2002,
Klubsieger Deutschland 2002, Jahressieger Deutschland 2002,
ATIBOX Weltsieger 2003, Slovenischer Jahressieger 2003,
CH Jahressieger 2003, FCI Int.Champion in Vergabe 2005. Mamma är den inte heller helt okända Irish-Coffee Von Fausto som också har en lång rad titlar Bundesjugendsiegerin 2002, Europasiegerin 2004, Jahressiegerin 2005, Bundessiegerin 2005, Klubsieger VDH Champion 2005.
Det blir mycket intressant att följa Takitos fortsatta utveckling och jag önskar Cecilia och Takito all lycka till med allt som ni företar er. :-)

20/8 Vi har varit på utställning i helgen, första för året, och det gick alldeles strålande! Bengtsson skötte sig exemplariskt, fattar inte hur han har blivit så duktig på att sköta sig i utställningsringen och visa upp sig, men han stod så vackert och sprang så bra så matte var jättestolt över sin lilla kille! Det var ett antal andra hanar anmälda, varav de flesta var mkt större än Bengan, men dessa åkte ut på 2:or. Domaren visste vad han gillade och det var inte för stora boxrar. Vilket jag tycker är strongt av en allrounddomare – vilka jag tycker många gånger bländas av stora maffiga hundar och premierar dessa trots att de kanske är för stora. I och för sig så gäller det inte bara allrounddomarna… Men det är ju min egen alldeles högst privata åsikt ;-)

Nåväl, Bengtsson tog sitt andra CERT och blev bästa hane. Jag behöver väl inte säga att jag var fullkomligt nöjd! Tyvärr var det bara två tikar anmälda, Ingelas fina Giga och så Bol’s Chiquita, en söt liten mörkt tigrerad tik. Giga tog sitt andra Cert hon med och jag var säker på att hon skulle ta hem BIR:et också. Men i btkl så fick hon stryk av den mindre tigrerade tiken så det blev henne som vi fick springa emot i finalen. Vi fick ta två varv, var sitt i täten och Bengtsson skötte sig alldeles utmärkt. När vi så stannade så sa domaren att han först hade haft tiken som etta, men att hon inte höll riktigt i rörelserna – vilket då Bengan gjorde och därmed så bärgade vi vårt första BIR! :D Nu var jag mer än nöjd och framförallt mycket stolt över min duktiga vovve. Om någon hade sagt för ett år sedan att vi skulle ta två cert på två utställningar så hade jag definitivt inte trott på dem. Jag har väl förvisso alltid vetat vad hans för- och nackdelar är, men det har känts som om många domare tyckt han har varit för liten när de jämfört med alla stora hanar. Trots att han ligger väl inom rasstandarden med sina 61*61 cm och 30 kg. Nåja, det är ju himla kul att det finns de som delar min åsikt ;-) Domare för dagen var Eddie Engstrand, en riktigt trevlig herre som småpratade och skämtade med utställarna och fick alla att känna sig väl till mods.

Nu är siktet inställt på Umeå 9/9 då vi håller tummarna för att vi tar vårt sista CERT. Sen ska vi väl försöka hinna med lite tävlingar också i höst och se om vi kan nå några av de mål som vi satt upp.

19/7 Näst sista dagen före semestern... Som vanligt så känns det verkligen som om man inte skulle orka jobba en dag längre, men det är väl bara för att man vet att man ska vara ledig ;-) Men nu ser vi verkligen fram emot att bara få vara i fyra veckor, Bengan lär ju också uppskatta att få ha matte och husse med hela dagarna. Imorgon direkt efter jobbet så styr vi kosan mot stugan och hoppas att skärgårdsvädret i norrland bjuder mycket sol och värme.

Jag hade ju även anmält oss till en högre tävling i helgen, men döm om min förvåning när vi blev bortlottade! Jag vet att det är vardag för alla er längre söderut, men här uppe brukar det ändå finnas plats för nästan alla som vill tävla, iallafall i lägre och högre. Nåväl, vi var väl inte helt redo för tävling ändå, men det hade varit roligt att köra en för att liksom känna av hur långt vi håller. Istället blir det utställning här på brukshundklubben som blir nästa officiella hundaktivitet, 19 augusti entrar vi ringen och försöker hålla tungan rätt i mun och tänderna inne så kanske Bengan kan charma till sig ett Cert av domaren ;-) Fram tills dess så är det ledighet och förhoppningsvis en del spårning som gäller. Hoppas ni andra har en fortsatt skön sommar, jag ska försöka ta mig för att även uppdatera bildgalleriet - vilket jag inte gjort på snart ett år.... herregud, tiden flyger verkligen iväg....

26/6 Ojoj, nu får man ju ta och skämmas för att det var så länge sen som vi uppdaterade sist. Men med nytt jobb för matte och tidningar som ska ut så har webben fått stå tillbaka. Fast nu är det väl ändå dags för en liten uppdatering om vad som händer i vårt liv.

Att nå målen för året…. Nja, det går väl inte sådär jättebra. Jag och Bengan har varit ute på två lydnadstävlingar och inte nått ända fram nån av gångerna. Det som har gått bra har varit att han har varit med mig och vi har lyckats bättre på fria följet, vilket vi har tränat mycket. Däremot så har apporteringen gått käpprätt åt h-vete. Det känns som om vi har fått in så mycket konflikter i vår apportering att den har blivit skittråkig. Apporteringen har ju alltid varit något av en akilleshäl för oss, men vi fick till den där ett tag så den var riktigt bra. Sen gick det inte alls igen… Rutan har också visat sig vara en stor utmaning för oss, beror nog mycket på inkonsekvent träning från min del. Har inte riktigt hittat vad som blir rätt för oss i inlärningen där. Men det kommer väl till slut, skam den som ger sig. ;-) Vad som däremot har blivit något av ett favoritnummer är inkallning med ställande, vi har tre raka 10:or på de tre senaste tävlingarna. Så får vi bara till apporteringen och rutan hyfsat så är första priset ingen match.

Alltså inleddes operation ”rolig apportbock” för att göra apportbocken mer attraktiv i B’s ögon. Vilket egentligen inte borde vara särskilt svårt med en hund med så mycket jakt och kamp i sig. Så på sistone har vi tränat/lekt med den fastknuten i kopplet och jäsiken vad skoj den har blivit! Nu är han så taggad på apporten att han gräver fram den ur träningsväskan hemma också och vill ligga med den i bädden precis som han gör med sina andra favoritleksaker ;-) Träningen har varvats med ren kamplek med apporten och några vanliga apporteringar, tänker verkligen inte tjata ut apporteringarna nu och göra dem tråkiga utan försöker avsluta passen med ren lek/kamp.

När det gäller brukset så har vi spårat ofantligt lite i år, har i ärlighetens namn inte varit särskilt sugen på att ge mig ut i skogen på kvällarna och agera mygg-mat. Sen har det varit alldeles för varmt under långa perioder också så varken matte eller vovve vill vistas i vindstilla skogspartier. Men nu har jag spanat in en tävling så nu kanske vi måste ut och träna lite ;-)

Utöver träningsbiten så är Bengan numera också en fullt kapabel barnhund, han har ju sedan en tid tillbaka en lill-husse som han följer ”som en trogen hund” *hehe* och gärna leker med. Under midsommarhelgen så var vi hos svärföräldrarna och där var släktens alla barn också. Det är så skönt att se och det värmer i hjärtat när Bengtsson tålmodigt ställer upp på deras lekar, lyssnar på dem och är alldeles för snäll med dem. Man får också hålla tillbaka ett leende när lill-husse stolt förklarar för sina kamrater att ”hans hund… eller våran hund” minsann kan simma ut och hämta bollen i vattnet och att han lyssnar när man säger åt honom. Bengan står också tålmodigt stilla när lill-husse ska visa vart ärren efter den andra hundens bett på huvudet är och vart han har ”prickar på snoppen” för att knotten har bitit honom i ljumskarna. Ja, det är en snäll och stabil kille min lilla Bengtsson. :-)

21/3 Nu har det löst sig på bästa tänkbara möjliga sätt för passningen av Bengtsson. :-D

Min kompis Maria Rotstedt och hennes sambo har erbjudit sig att ta hand om Bengaloo på dagarna. Det passade dem utmärkt då de sällan jobbar dagtid utan mest kväll och natt och sen så kommer Bengtsson ypperligt överens med deras malletik Tikka. Det kunde inte bli bättre :-)

14/3 Vi har börjat höra oss för om det finns någon lämplig person i Skellefteå som skulle vara intresserad av att vara dagmatte/husse åt Bengtsson på dagarna. Våra arbetsförhållanden är på väg att ändras vilket innebär att det blir svårare för oss att hinna hem på lunchen. Så om du vet någon annan eller själv skulle vara intresserad av trevligt sällskap på dagtid i form av en charmig, lättsam och snäll boxerhane är du välkommen att höra av dig.

Personen i fråga MÅSTE vara hundvan och inte för ung eller för gammal. Om det redan finns hund i hushållet är det ett plus, Bengtsson gillar kompisar och kommer överens med de allra flesta hundar. De enda som det kan var lite kinkigt med är andra hanar som själva inte är så "snälla".

För att veta mer kontakta mig på 070-2045027 eller maila
inger[snabela]boxer-bengtsson.com

5/3 Jag har blivit utmanad av Anna, Saga & Salmings matte, och då kan man ju inte bara låta det tillfället gå en förbi. ;-)

Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
En massa saker, det var ett omvälvande år, nytt jobb, nytt förhållande och nya vänner.

Vilka länder besökte du?
England och Italien

Vilket datum från 2006 kommer du att minnas, och varför?
14 april av sina alldeles egna skäl… ;-)
1 oktober för att då blev jag sambo med Niklas på riktigt och 26 augusti för då blev jag och Bengan godkända i högre spår.

Vilka låtar kommer att påminna dig om 2006?
Måste nog säga som både Anna och Annika, "Booten Anna", samt ”Man Eater” och "Unbelievable" med Craig David.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Inget speciellt, familjen kom ned och firade mig lite men annars inget särskilt.

Vad hade gjort ditt år mer njutbart?
Vet faktiskt inte, det var ett riktigt bra år. Fast mer tid hade såklart varit mycket välkommet.

Hur höll du dig uppe och vad räddade dig i svåra stunder?
Under de få gånger som livet kändes lite jobbigt var det mina vänner, min pojkvän och min familj som stod för uppbackningen.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
Helt klart Niklas, min kärlek :-D fast jag har träffat en massa härliga människor under 2006 som jag är tacksam över att nu ha i mitt liv.

Uppnådde du det du tänkt under 2006?
Både ja och nej, inte alla målen för min och Bengans del men en del av dem.

Förhoppningar på 2007?
När det gäller hunderiet så har jag en hel del mål som jag hoppas att vi kommer att uppnå, men jag har även stora förhoppningar om att 2007 kommer att bli ett ännu bättre år än 2006 på alla sätt och vis. Mer detaljer vill jag inte gå in på ?

Jag för stafettpinnen vidare och utmanar Lena, Frida, Louise och Inger Larsson

26/2 Nu är det dags för en liten uppdatering igen även om det inte händer så fasligt mycket här hos oss. Vintern håller oss i ett hårt grepp med kyla, vind och trots att det blivit mycket ljusare så är det fortfarande mörkt på kvällarna. Så träning blir det inte så mycket av förutom på helgerna då man kan vara ute på dagarna.

Igår var vi ute och tränade lite lydnad tillsammans med Maria och hennes malle-tik Tikka. Som vanligt blev det rutan – känns som om det är det enda vi tränar nu för tiden ;-) – men även en del inkallning med ställande och sen så körde vi lite parallella inkallningar och inkallningar med möte. ”Konstigt”, tyckte Bengtsson, ”att springa MOT Tikka när man ska till matte.” Lite kul att variera träningen tyckte jag. Framförallt är det skönt att träna att han ska sitta kvar till dess att jag kallar inom honom även om föraren bredvid kallar in sin hund. Just rutan gick riktigt bra igår också. Det kanske är bra att bara träna en gång i veckan så polletten hinner trilla ned ;-) Nej, men allvarligt talat så gick det riktigt bra nu, rakt ut mot rutan och stannar direkt på mitt kommando och står förväntansfullt kvar tills belöningen kommer. Vi körde två från olika riktningar och båda funkade mycket bra. Jag är nöjd.

I lördags var vi ute och skulle åka pulka tillsammans med några vänner. Bengtsson fick ha på sig selen och dra Alvar i pulkan till och från själva backen och det gick jättebra. Vi provade ju att han skulle dra pulkan med Alvar under en av våra promenader tidigare i vinter och då gick det mindre bra. Bengtsson förstod inte riktigt vitsen med att han skulle dra då det tog emot – inte för att det tar emot så mycket med en sexåring i pulkan men ändå – utan tyckte mest att det var lite jobbigt. Då var även Alvar lite osäker på att sitta i pulkan när det gick lite för fort. Men nu tycks båda ha lärt sig hur det ska gå till. Bengan drar på i bra tempo, även ut i djupsnö då husse springer före och Alvar skrattar och tjoar ”fortare, fortare!” Sen var det fullt ös upp och ned för pulkbacken. Vi i pulkor och Bengtsson springandes för fulla muggar bredvid. Tyvärr var det lite kallt och vinden kylde ordentligt så det blev en kort session i pulkbacken, men vi var redigt trötta allihop efteråt och resten av dagen ägnades åt betydligt lugnare aktiviteter. Jag längtar verkligen efter det härliga vårvädret som kommer i mars och april, då blir det säkert fler dagar i pulkbacken med en kopp rykandes varm choklad och solen värmandes i ansiktet.

24/1 Efter lång period då det mest kändes som höst med regn och rusk så har det nu blivit vinter på riktigt. Med andra ord är det så kallt att det inte ens är kul att gå ut på promenader. Fast Bengan verkar mindre berörd av kylan än vad jag är…

Vi försöker träna lite då temperaturen inte är allt för låg, att stå mer eller mindre stilla och fumla efter godis i fickorna utan vantar är inte något man gör en längre stund när det är -10 och kallare. Istället blir det långpromenader och lite bus med andra hundvänner.

Annars är det som vanligt fullt upp och tiden bara flyger iväg, jag förstår inte hur man egentligen ska hinna med allt som man vill hinna med. Det tycks vara rent ut sagt omöjligt.

Tävlingarna får nog vänta till i mars april innan jag tycker att det känns trevligt att köra platsliggning ute för Bengans del. Just nu känner jag mig taggad som bara den att komma ut och tävla så det är bara hoppas på att det håller i sig tills säsongen startar också.

2/1 Nytt år och nya upptåg väntar. Vi började året starkt med att faktiskt vara ute och träna lydnad lite på nyårsdagen ;-) Vittringsapporteringen och rutan börjar falla på plats så sakteliga vilket känns himla kul. Vi har även börjat köra inkallning med läggande och det är väl egentligen inte så svårt, nu gäller det bara att få till ett snabbt läggande och det kan nog bli en liten utmaning.

Just nu är jag jäkligt tävlingssugen och vill verkligen komma igång med min gamla träningsgrupp igen. Det har blivit väldigt mycket ensamhetsträning och det ger helt enkelt inte lika mycket som när man tränar med andra.

Jag har även börjat fundera kring målen för 2007. Som ni ser så är listan mycket kortare än tidigare år, men det känns som om målen är "tyngre" och svårare att uppnå. Om vi lyckas med dessa så är jag mer än nöjd efter detta års slut. :-)