Idag var vi också ute en sväng och den här gången fick husse gå ut spåret, jag måste försöka få tag i lite andra som vill lägga spår åt mig så jag inte alltid vet vart det går. Hittills har jag alltid gått ut spåren själv och ibland blir det så att man vill till att styra hunden, vilket jag ju vet att jag inte ska göra men kan liksom inte låta bli. Hur som helst gick det bra, han jobbade fokuserat och i ett mycket bra tempo, det verkade som om det blev lite mer spännande när det var någon annan än matte som gått ut det. Med tanke på att Björn hade sprungit ut spåret(!) och det inte legat så länge så tycker jag att det gick strålande, lite slag men ihärdigt jobbande och plockade alla pinnar utan problem. Samtidigt som jag gärna vill ha snö till jul, har nog skrivit det några gånger tidigare tror jag ;o), så vore det lite kul om man skulle kunna fortsätta spåra några gånger till. Men man kan ju inte få allt här i livet så jag tror nog att jag väljer snön ändå...
Vi åker upp till Luleå på torsdag för att fira jul och nyår där, så nu passar jag på att önska er alla härliga helger, vi hörs åter i början på nästa år!
14/12 I helgen har jag, utan Bengtsson dock, varit nere i Stockholm och kikat på årets stora hundmässa, HUND 2004. Mest av allt var jag intresserad av att kolla in boxer så klart, det är ju inte så ofta som man har möjlighet att se så många fina hundar på samma ställe. Nästa år MÅSTE jag se till att åka på Boxer SM. Det är så himla kul att se hundar som man annars bara ser på bild i verkligheten. Tyvärr så missade jag nästan alla hanar, eftersom det blev sent på fredagkvällen orkade jag helt enkelt inte stiga upp i tid för att hinna till mässhallarna till nio. Men jag hann iallafall se championhanar och resten av klasserna. Måste säga att jag fick se en del riktigt fina boxrar, inte minst var det kul att få se Hera live, henne har jag inte träffat tidigare. Sen är det ju inte bara alla fina hundar, det är minst lika trevligt, om inte ännu mer, att få möjlighet att snacka lite med alla trevliga boxermänniskor som man annars bara har kontakt med över nätet. =o) Vad jag däremot inte gjorde var att ta kort, kameran var med men den fick stanna i väskan, det känns meningslöst att ta kort i de där hallarna för de blir bara värdelösa iallafall. Nej, det ska vara utomhus utställningar om det ska bli bra kort.
Jag kom hem igen på söndagkväll till en överlycklig Bengtsson som inte visste på vilken tass han skulle stå, och jag var lika glad jag. Fattar inte att man kan börja längta så mycket efter sin egen hund på bara någon dag, men så är det. När man kikar på alla andra vill man bara ha sin egen snuffs att krama.
Tyvärr har vi världens tristaste väder här uppe nu också, plusgrader, blåsigt och bara is på alla cykelbanor - trist, tråkigt och grått. Tur att det är jul snart och att det börjar bli ljusare snart, det behövs. Träningen ligger på is (haha, det var nästan roligt....) i brist på ljus och värme är motivationen på sparlåga. Bengtsson är också ganska påverkad av vädret, han är helt klart mindre aktiv nu när det är grått och trist. Det märker jag även av under mycket regniga dagar under resten av året också, ett mycket passade drag ;o) Fast det är klart, om något är på gång då är han ju med iallafall. Nu ser vi iallafall fram emot att åka upp till Luleå och fira jul och nyår i lugn och ro. Hoppas bara att snön ligger kvar, skulle vara så deprimerande om vi inte fick en vit jul i år. Fast om man ska gå på historiska fakta så kommer det nog att bli sisådär -20 eller liknande "lagom" temperatur....
25/11 Jippie! Nu är vi färdiga med vår uppsats!! Nåväl, inte helt färdiga vissa smärre finjusteringar återstår men det är så skönt att ha gjort bort det stora arbetet, nu ska jag ägna mig åt mina förbisedda pojkar några sköna dagar. Allt går i rätt riktning med Bengtssons läkning, nu är det bara fyra små skorpor kvar där såröppningar var. Det har torkat ihop bara fint och utan komplikationer, nu håller pälsen även på att växa tillbaka så det ser inte så kalt ut. Så fort skorporna trillat bort ska vi se till att fixa lite busträffar med Ines och Agnes, inte samtidigt så klart. Efter att ha varit borta från "arenan" ett tag är det nog bra att ta det lite lugnt i början...
Till helgen blir det nog lite sökträning i den nyfallna snön, vi har förresten fått förvånansvärt lite snö än så länge, mindre än en decimeter. Vi hade både spår och sökträning förra helgen också och det gick väl lite så där. Bengtsson var taggad till tänderna, men det har ju gått bättre om man säger så.... Har redan börjat längta till våren då man kan vara ute och träna lydnad så länge man vill, istället för att som nu hålla på att frysa fingrarna av sig så fort vantarna måste av.
18/11 Nu har det gått ungefär en vecka sen Bengtsson blev biten och läkningsprocessen går bara fint. Vi tog bort slangarna i måndags och idag var det ett kort återbesök. De tyckte att allting såg fint ut, vi ska bara ha lite koll på skorpan som bildats så att den inte spricker upp på fel ställen. Men annars såg det bra ut, vilket känns väldigt skönt. Nu har vi tagit bort tratten nästan helt, han får fortfarande ha den på natten och när han är ensam för att han inte ska klia sönder det som håller på att läka ihop. Nu märker man också att han börjar vara tillbaka i gamla gängor, full av energi och bus. Fast vi tar det lite lugnt fortfarande, han äter antibiotikan ända till lördag. Egentligen passar det mig, för just nu är vi i slutskedet av vår uppsats vilket innebär att jag måste jobba, jobba, jobba. Trist men nu ser man iallafall ljuset i slutet. I helgen ska vi iallafall ta oss ut i skogen och spåra och köra lite sök, om det inte blir allt för kallt det vill säga.
En annan sak som känns väldigt positiv är att han inte verkar ha lagt på sig särskilt av händelsen, hundmötena går ungefär som tidigare. Möjligen är han något mer vaksam, men inte särskilt överdrivet. Jag tror att det hade blivit värre om han blivit påhoppad av någon främmande hund som kommit framrusande. Ska bli kul när vi kan träffa några av våra gamla betrodda boxerkompisar, så han får se att inte alla vovvar är sura... ;o)
10/11 Ursch, idag var en sån dag som man egentligen inte vill ha, Bengtsson blev illa biten av en annan hund och vi var tvungen att lämna in honom till djursjukhuset. Inte så att det var livshotande illa, men han hade fått fula sur på sidan av ansiktet, under vänster öra, där den andra hunden hållit fast. Veterinären tog in honom och sövde och dränerade såren, så nu har vi en lite omtumlad pojke hemma med två gummislangar i huvudet, rakad sida och tratt. Nu väntar en tio dagars kur med antibiotika och vila för oss, vilket medför att vi inte kommer att kunna åka på tävlingen som vi planerat in på lördag. Det skulle ha blivit den sista för året, och jag hade hoppats på att vi skulle kirra vårt LP I då, men det får bli nästa år istället. Just nu känns det lite fånigt att tänka på sådana banaliteter. Men det är ingen större fara med lillkillen (förresten vägde vi honom hos veterinären idag, 27 kg tigrerat guld....), han kommer säkert att återhämta sig bara fint. Så snart vi slipper tratten kommer han nog att vara glad igen. På måndag ska vi tillbaka till veterinären och ta bort slangarna, sen får vi väl se hur långt tid det tar för såren att läka ihop. I natt sover jag på vardagsrumsgolvet bara för att se till att han inte gormar så mycket med tratten och att han kan lägga sig ned och ta det lugnt. Bilder på hur såren såg ut
Lite skojsiga saker då, förra veckan var vi hundvakt år Agnes två dagar. Två superroliga dagar tyckte både Bengtsson och Agnes, fullt med bus i skogen och sen lite mer busförsök hemma. Herregud vilket jobb det är att ha två boxrar hemma och försöka få lite skola gjort! Speciellt när det är två polare som inte är vana att hälsa på hemma hos varandra. Fast den andra dagen kunde de faktiskt sova och ta det lugnt inne, vilket berodde på en 1 1/2 timmas promenad i skogen före ;o) Kul var det, men samtidigt skönt när man bara hade kvar en buse hemma. Det finns lite bilder på dessa två i galleriet.
30/10 Nu var det ett tag sedan jag satte mig ned och uppdaterade här, men det är ju så när uppsatsen tar mycket tid. Plus att den stora hösttröttheten har gjort sitt årliga intåg, som tur är så lyckas jag alltid glömma riktigt hur trött jag blir när höstmörkret omsluter oss. Det har varit ganska lugnt med träningen den här veckan, bara lite lydnad och mest promenader, så idag var det äntligen dags att åka ut i skogen och spåra lite grann. Då händer det som jag aldrig varit med om tidigare - jag villar bort mig i skogen. Vi var i ett område där jag bara varit en gång tidigare och det var länge sedan, så efter sista apporten började jag gå tillbaka, men trodde att jag var på väg att gå för nära spårets utgång så jag tog av åt vänster. Sen så gick jag och gick, och gick lite mer, till slut var jag ganska så bortkollrad, jag som brukar vara stolt över mitt lokalsinne. Nu var jag väl inte borta så värst länge, eftersom det gick bilar med jämna mellanrum så kunde jag relativt snabbt vända tillbaka, men jag var säkert ute och virrade lika länge som jag gick ut det riktiga spåret.
Medan vi väntade på att spåret skulle få ligga till sig gick vi en promenad på andra sidan vägen, jag, Björn och Bengtsson. Och tro det eller ej, men även denna gång lyckades vi villa bort oss!!! Eftersom det inte var några stigar alls utan vi gick på mossor och pratade hela tiden var det ingen som direkt tänkte på vart vi gick, till slut var det bara till att stanna upp och fundera vart sjutton vi hade bilvägen. Problemet var bara att bilarna som man hörde tycktes komma från runtom, vi provade lite olika riktningar tills dess att jag sa; "nä, nu går vi tillbaka så långt vi vet och så får Bengtsson leda oss rätt". Det absolut lättaste, koppla upp hunden och han bakspårar snabbaste vägen tillbaka till bilen! Gu´vad bra med en hund som baksprårar ibland ;o) Jag har fått nyttja den kunskapen en gång tidigare när jag var ute och det började skymma i en en risig skog, bara jag kopplar upp hunden och visar att jag vill gå tillbaka så hittar han rätt, mycket användbart stundtals. När vi kom tillbaka till bilen gick vi det tänkta spåret och det märks att vi inte spårat så mycket sista tiden, han slår en del men arbetar bra och energiskt och vi fick med oss alla pinnar efter lite strul. Men det var skönt att komma ut och vara ute några timmar, man hinner ju inte vara ute så mycket i dagsljuset under veckorna.
Förra helgen hade vi en tävlingstränings helg som boxerklubben ordnat här i Umeå, en mycket givande helg även om man inte fick tid att köra sin egen hund så mycket. Men jag fick en del tips på vad jag ska förbättra med olika moment, sen var det också givande att försöka komma med förslag till de andra i gruppen. Oftast är det ju det man lär sig mest på, att titta på andra och vad de gör bra och mindre bra. Nu får vi se om det blir resultat av detta, vi har en tävling kvar det här året, men den är inomhus i ett ridhus så vi får väl se hur bra det kommer att gå.
17/10 Så har vi varit ut och tävlat lydnad igen, sista utomhus tävlingen för säsongen på Umeå BK. Det var rekordmånga anmälda, 21 stycken anmälda till ettan som tur var kom bara 16 stycken till start annars hade det blivit en mycket lång väntan. Vi drog startnummer 4 och det var jag nöjd med, tycker om att få göra bort vårt relativt tidigt så man kan slappna av sen. Platsliggningen var uppdelad på åtta hundar år gången, och hunden bredvid Bengtsson, en Berner Sennen, la sig aldrig ned. Sen efter ett tag tyckte hon att det var dags att hälsa på grannen - Bengtsson alltså. Hon kom fram och nosade lungt och stilla fram tills dess att matten hennes kom fram och tog bort henne. (Mattes kommentar: Så där har hon aaaaldrig gjort tidigare, men hon ska ju löpa om en vecka så det kanske är därför...) Men min lilla superhund, han låg kvar!!! Fy fasiken vad stolt jag är över honom! Till råga på allt så sprang nästan hon med Sennen ifrån planen! Såg hur det riktigt ryckte i Bengtsson där han låg, men han låg kvar. Tävlingsledaren kommenterade att det var minsann en duktig hund, och domarens kommentar var att egentligen skulle vi haft en 11:a på platsen. =o)
Tandvisningen gick som den brukar gå, Bengtsson är glad och vill helst hälsa lite mer och vi fick vår vanliga åtta. Men sen vete sjutton vad som hände med hunden, eller kanske mig, när det var dags för själva lydnaden. Fick höra sen från de som stod och tittade på att jag varit väldigt stel under linförigheten och fria följet, vet inte om det var orsak eller verkan för Bengtsson gick väldigt dåligt. Det var mer fritt än följ om man säger så, efter hand kom han med i matchen igen men bara 6,5 och 7 i betyg, vilket var vad vi förtjänade. Sen gick det lite bättre, läggandet helt ok 8,5 i utdelning, 10 på inkallningen, och den var riktigt snygg tyckte publiken, 8,5 på ställandet kan förklaras av att han inte riktigt var med mig under transporten och eftersom vi kör med handtecken blev det lite långsamt. Men hoppet som jag gruvat mig lite för gick jättefint, lite slarvigt avslut så vi fick en 9:a och sen en 9:a som helhet. Summa summarum blev 168p och iallafall ett första pris, är inte nöjd med allting men platsen och hoppet var super. Kommentaren från domaren var att det är en glad och trevlig hund och att vi verkar ha kul ihop, men att han inte riktigt var med i början och verkade tycka linförigheten var ganska trist, men att det blev bättre och bättre under hela programmet.
Vad som var extra skoj var att vi träffade boxermänniskor från Ö-vik, Kenth och Ingrid Andreasson var och hejade på sina klubbkompisar. Av någon anledning är boxermänniskor alltid så trevliga ;o) så vi satt och pratade boxer en del under väntan. Bengtsson fick även träffa och busa loss med en riktig grand old lady, 9 åriga Goldie, som visade att boxer minsann har barnasinnet kvar även om nosen är grå. Det var himla skoj att se dem rusa runt och att de kom så bra överens. Passade även på att ta kort på Goldie och Chelsea, här finns den bilden.
Som vanligt blev det en lång dag med mycken väntan så nu ska vi bara slappa resten av dagen och se till att ladda i veckan för nästa helg. Då är det nämligen dags får vår tävlings-träningshelg, bara träning lördag och söndag, kul så länge det inte är allt för kallt.
11/10 I helgen var det dags för årets största och mest prestigefyllda
drabbning - RASKAMPEN 2004. Vi
i önlo arrangerade en utmaning till de andra rasklubbarna här i
Umeå, och i lördags under en klarblå himmel avgjordes det.
Fast egentligen ska jag väl egentligen inte haussa upp det här så
himla mycket - det gick ju inte så där överdrivet bra för
oss boxrar..... vi kom faktiskt sist. Båda lagen. Men kul hade vi iallafall,
och det var ju faktiskt det som var viktigast den här gången. Jag
har lagt upp en hel del bilder därifrån på önlo's sida,
där finns också bilderna på alla deltagande lagen. (Orkar
inte lägga upp bilderna här också så ni får kika
in på andra sidan ;o) )
Fast vi kan ju glädja oss med att det var en boxer som hade allra bäst på spåret, som var fyllt med massa spännande saker så som, muttrar, köttbullar, blyertspennor, plastpåsar osv. Sen var vårt boxerlag det överlägset snabbaste laget i den avslutande stafetten, man får glädja sig åt de små sakerna =o) Det blev en dag som uppskattades av alla deltagare, både hundar och människor.
5/10 Vi har varit iväg på 50 års kalas i helgen, det är Björns pappa som har fyllt år och vi har varit i Härjedalen igen. Som tur var så var det strålande väder, vilket innebar att vi passade på att göra lite dagsutflykter. Det finns en del nya kort från våra dagar. Jag och Bengtsson hann även med några spår, vilka går bättre och bättre - mycket roligt.
Nu ser vi fram emot Raskampen vilken kommer att gå av stapeln på lördag, boxer mot Rottweiler, Riesen och Schäfer. Vem kommer att vinna äran?
26/9 Då satt det! Igår var det dags för revansch på appellspåret på hemma klubben. Inte för att det gick så där superbra som jag nu vet att det kan gå ibland, men det gick nog bra iallafall =o)
Det började med lydnaden efter mycken väntan på morgonen och trots att vi hade värmt upp och jobbat med kontakten så var Bengtsson på en annan planet under linförigheten - eller iallafall på den andra planen där det också pågick lydnadstävlingar samtidigt. Riktigt dåligt gick det, men men framförgåendet gick strålande mycket bra måste jag säga. Fria följet var inte heller så som det borde men läggandet och inkallningen gick ung. likabra som det brukar. Sen kom det stora frågetecknet, skulle vi få poäng på apporteringen??? Och det fick vi, inte så höga så klart p.g.a. dubbelkommando, tugg och släpp, men för oss är det ett stort steg fram att få en sexa. Jag var mycket nöjd, Bengtsson tyckte också att det var kul för sen ville han ju så klart ha apportbocken när tävlingsledaren bar bort den. Att vi skulle nolla hindret hade jag räknat med eftersom han under de sista två veckorna brakat in i det när han inte ser vad han gör och följdaktligen har han blivit rädd för det.... Trist men det är ju bara att börja om med inlärningen, och hjärntvätta honom att det inte är farligt utan ganska kul.
Därefter var det platsliggningen, och vilken cirkus det blev. Appellhundarna fick ligga i två grupper om fem hundar, Bengtsson låg som nr. 5 i sin grupp vilket nog var tur. Hund nr. 3 reste sig, gick fram till tvåan, nosade gjorde lekinviter, tvåan drog också upp, hund nr. 4 satte sig, nr. låg och skällde resten av platsen, den enda som låg kvar lungt och stilla var min vovve! Jag behöver väl inte säga att det var en nervös plats? Men jag var mäkta stolt över honom, min duktiga lilla hund som har haft så mycket problem med platsen tidigare.
Budföringen gick ok, lite trassel hos mottagaren eftersom en trevlig tik suttit på samma plats just innan och då var det viktigare att nosa av lite innan. Spåret gick bra, alla pinnar, men ett litet avdrag för att han var lite ofokuserad i början och cirklade lite mycket vid första vinkeln. Efter andra apporten var han lite mer engagerad i vad det egentligen var han skulle göra. Men nu plockar han apporterna mkt bra så jag är mer än nöjd.
Nu har vi klarat av första stegen på vandringen uppåt, men eftersom det blir kallt och otrevligt snabbt här i norr nu så kommer vi inte att tävla mer bruks i höst utan vi satsar på det till våren istället. Då hinner vi träna in nya moment och finslipa på de gamla. Förmodligen blir det någon mer lydnadstävling, men det känns ganska skönt att ha lite ledigt från pressen nu ett tag om jag ska vara ärlig.
5/9 Nu har vi gjort vår första brukstävling, vi åkte upp till mina föräldrar i luleå på fredagkväll och på lördag morgon var det dags för mig och Bengtsson att stiga upp i ottan och åka till Boden för debuten. Jag var så nervös att jag inte hade kunnat sova ordentligt hela veckan...
Schemat var: platsliggning, budföring, lydnad och sedan spårning i skogen. Platsen gick bra, men gud vad länge tre minuter kändes den här gången! Budföringen gick hyfsat, förutom att jag var så stirrig att jag knappt fick ur mig "marsch", det blev så tyst att han bara satt kvar - jag blev tvungen att stöta till honom med benet för att han skulle sticka iväg! Då blev det världens fart till mottagaren och en lite slarvig igång hos denne, men sen var allting perfekt. Men lite avdrag blev det ju ändå, 8 och 9 av domarna. Lydnaden var det som jag hade trott mest på innan - det kändes som vårt starka kort (förutom apporteringen vilken jag helt räknat bort). Det började väl ok, inte full koncentration men helt godkänt, med linförigheten. Sen började strulet med framförgåendet, han gick ut fint men höll inte samma avstånd och jag strulade en hel del. Fria följet fick en DÅLIG början - han trodde att det var framförgående igen och stack ut fint från mig på mitt "fot"-kommando. Gissa om jag blev nojjig?! Sen gick det väl sisådär, men jag var inte fokuserad om man säger så... Läggandet gick ganska bra, lite segt bara och inkallningen var också som vanligt men lite slarv i ingången. Apporteringen nollade vi som väntat, och jag blev stressad av att han började leka med den på avstånd. Vilket fanns kvar när det var dags för hoppet. Hindret såg högt ut, hade helt enkelt inte tränat på så höga hinder tidigare - tänkte inte på att det skulle vara högre än vid lydnaden. Ställde upp för nära, vilket ledde till att han slog i och sedan drog han iväg till domarna bakom hindret efteråt - det brukar ju vara vårt säkra moment och så nollade vi det!! Jag var så besviken efteråt att jag bara ville åka hem och dra en gammal filt över huvudet. Men, men, vi tog oss samman lite grann iallafall och till slut klarade vi även av spåret, han missade en pinne men tog slutet trots allt. Det som var ovanligt var att han gick väldigt, väldigt långsamt kanske även det ett resultat av min stora nervositet. Nåja, vi blev godkända iallafall och även om jag hade siktat på uppflytt så känns det ganska bra nu i efterhand. Jag vet vad vi ska träna på till nästa gång och vi har tre veckor på oss att ladda om. Nästa gång då dj-vlar! ;o)
15/8 Äntligen!! Vi har kommit hem efter fjällvandring, Norge-tur, och vistelse hos familjen i Luleå, och inte minst efter dagens lydnadstävling i Kalix. Dagen började med regn, och ännu mera regn på vägen dit, jahaja tänkte jag - nu får vi väl se om han ligger kvar när det är regnigt och kallt i gräset. Vi kom dit och hade lite uppvärmning på planen - då jag insåg att Bengtsson glömt bort vad ordet stå betyder. Eftersom vi bara tränat läggande under gång dagen före, eftersom det var lite segt, så glömde han helt bort att lyssna utan lade sig bara platt som en pannkaka vid varje muntligt kommando... Det var inget annat att göra än att köra handtecken, som gudbevars sitter som berg. Uppvärmningen gick inte bra, speciellt inte när han blev totalt egoistisk om kongen och inte ville komma till mig. Det här kommer att gå käpprätt åt h-vete tänkte jag, men behöll mitt humör uppe och bestämde mig för att vi gör vårt bästa iallafall nu när vi har åkt 8 mil för tävlingen.
Drog startnummer 4 av 6, helt ok. Först var det dags för platsen och tandvisningen, det började duggregna mer och blåste riktigt kallt men han la sig duktigt ned. Däremot blev jag riktigt orolig när settern vid sidan av reste sig och sakta smög iväg, stod bara och mumlade "nej, nej, nej" för mig själv när jag såg hur Bengtsson tittade efter den där som gick iväg. Men han låg kvar! Min älskling låg kvar!! Och han låg bara och skakade när jag gick tillbaka, men han satte sig inte förrän på kommando, jag var så lycklig! Så klart en 10, på tandvisningen blev det 8 - glad som vanligt när det kommer människor och hälsar... Sen hände det som jag knappt fattar är sant, när det var vår tur gick han som en klocka! Så duktig som han någonsin varit! Jag vet ju att han kan, men att få det att stämma på tävling är en annan sak! 9,5 på både linförighet och fritt följ, 10 på platsläggande, 9,5 på inkallningen, 9 på stående, 10 på hoppet och 10 på helhet!!!! Jag är så superlycklig och stolt över min lilla, lilla kille. Domarens kommentar var att det var så kul att se och att han hade så fin kontakt med mig mellan alla momenten. Vi slutade på 191(!!) poäng och vann klassen stort, tvåan hade 168p vilket inte är dåligt det heller. Extra roligt var det att vi innan det var vår tur fått kommentarer om att det är kul att se att folk jobbar med sina boxrar - det är mindre vanligt i norra delen av landet. Nu fick vi verkligen tillfälle att visa att boxer kan, och det ordentligt. Det var ju en liten tävling med få anmälda, men jag var ändå stolt som en tupp när jag hämtade vårt 1:a pris =o) Tyvärr var det inga bilder den här dagen, regnet förstörde liksom den biten... Men det kommer mer bilder från vår semester senare, och kanske en liten uppdatering om det också. Nu ska jag suga på den här karamellen ett tag ;o)
28/7 Nu har vi åter landat efter sommarens stora boxerhelg, vi har haft ett riktigt litet mini-boxer-läger nere hos Andrea och Ines i Fagersta. Vi åkte ned på onsdagen och därifrån på söndagen, det har varit hundaktiviteter hela tiden. Både hundar och mattar har stortrivts, än mer intressant blev det hela av att unga damen började löpa dagen innan vi kom ned... Jag behöver väl inte säga att hon luktade väldans gott. Sen att vi hade tur med vädret gjorde ju inte saker och ting sämre heller, vi har solat, haft mini-ringträning, kört lydnad, ätit god mat och gott vin, snackat hund i massor och sen har hundarna busat så klart. Härliga dagar med andra ord, och slutkörda hundar varje kväll. Andrea har visat sig vara en ypperlig värdinna, och Bengtsson skulle nog instämma desamma om Ines ;o)
På lördagen var det så dags för Boxerspecialen i Hallstahammar, och jag och Bengtsson var anmälda till både utställning och lydnad, konstigt nog var jag inte helt slut av nervositet på morgonen. Det enda som jag oroade mig för var att det skulle bli allt för stressigt mellan utställningsringen och lydnaden, helst hade jag velat göra bort lydnaden direkt på morgonen då Bengtsson var lite mer på G och fokuserad. Men så blev icke fallet, istället blev det en lång väntan och sen kom allting på en gång direkt efter att han varit inne i utställningsringen var det dags för oss att springa över till lydnaden. Så jag hade en trött och väldigt ofokuserad hund med mig, det var knappt att han ville leka med kongen innan(!). Nåja, vi hade hur som helst fått göra bort det svåraste innan, platsliggningen. Och den här gången gick det vägen!! All vår träning har gett resultat och jag var överlycklig efteråt! Ok att han låg och skruvade sig lite grann, vi fick en 9 i betyg, men han låg kvar!! Att han också fick en 10 på tandvisningen var lite av en högoddsare, han var ovanligt lugn måste jag säga, fast det skyller jag nog på värmen liksom allt annat. Resten av programment gick väl så där, linförigheten och fria följet var nära nog katastrofalt, läggandet sisådär, han höll på att fälla mig vid inkallningen - använde mina ben för inbromsning, ställandet gick super med domaren tyckte att jag hade för kraftigt kommando så vi fick bara en 6 vilket jag tyckte var snålt, hoppet gick också bra. Generellt så kan man säga att han var seg och ofokuserad och att vi kan så mycket bättre, men jag är otroligt nöjd ändå med att vi inte nollade ett enda moment med tanke på omständigheterna runt omkring.
Ang. själva utställningen då? Ja, det var en tillställning som vi nog ska tala tyst om. För vad säger man om att han ger ett 3:e pris för ett för stort underbett?! Och Bengan var inte den enda som fick en trea den dagen, det riktigt flög gula och blåa band i ringen den dagen och alla runt omkring satt mest och gapade som fiskar på torra land, bland annat fick en tik som helgen före placerat sig som tredje tik i bästa tikklass också mottaga ett gult band... Man kan ju lugnt säga att det inte hör till det vanliga att domare delar ut gula band, jag skulle gärna vilja veta vad det var som han tyckte var så hemskt dåligt med alla dessa hundar. Lite extra lustigt att vissa fick omdömet "mastiff-liknande" och ändå en etta, nåja det är en förunderlig värld hundsporten. Fast egentligen bryr jag mig inte alls, lydnaden gick så bra och hela dagen var så trevlig att det överskuggade ett fjuttigt litet plastband.
Vi hade en superhärlig dag jag, Andrea, Bengtsson och Ines, solen sken, matsäcken var god och vi hade trevligt sällskap av Ringside's gänget. Det var extra skoj att träffa Agenta igen, tyvärr så blir det ju inte så ofta på grund av avståndet. Det var också hon som fick uppdraget att visa Bengtsson i ringen, man måste ju passa på att utnyttja experten när hon finns på plats ;o) Ett stort tack till dig Agneta för hjälpen! Jag hoppas att vi kan åka på några specialer igen nästa år, om inte för att ställa ut åtminstone titta på alla andra för det var väldigt, väldigt skoj.
Nu ska vi dra iväg till fjällen en sväng och sen är det dags för nästa lydnadstävling i mitten av augusti, så det är bara hålla tummarna att det går vägen den här gången.
19/7 Idag har vi varit ute på klubben och tränat en sväng på förmiddagen, och det gick så himla bra! Det var perfekt väder också, mulet och 15 grader varmt, helt sjukt att man kan bli glad när det är regnmulna himlar på morgonen i mitten av juli. Men det är ju hundträningsväder! ;o) Nej, egentligen vill jag ju ha sol och bad men när man inte får det så får man vara glad att det går att vara ute, och med mindre än en vecka kvar till nästa tävling känns det viktigt att hinna träna. Igår var vi också ute och gjorde ett försök, men då sken solen och det var liksom inte lönt. Han blir så trött och seg att han inte orkar koncentrera sig mer än fem minuter, det blev inte så mycket med andra ord, fast vi la en plats tillsammans med en okänd hund och det gick bra. Egentligen vet jag inte om jag ska säga att något går bra, för då kommer det säkert att skita sig på tävlingen, peppar peppar. Men hur som helst så verkar det som om vi har fått till ställandet nu, fast läggandet har blivit lite segare...
Jag hoppas att det inte kommer att vara allt för varmt på lördag, då kommer han att gå som i slowmotion. Nåja, ingen ide att oroa sig i förväg det blir som det blir. Nu ska vi snart lämna Umeå och bege oss ned till Andrea och Ines, det ska bli så kul, inte minst tror jag att hundarna kommer att leva i ett lyckorus när vi ska bo tillsammans i flera dagar ;o) Själv ser jag också fram emot att få se en massa andra boxrar tävla lydnad och alla de snygga i utställningsringen, det är inte ofta som man får se dessa framgångsrika hundar live när man bor så långt bort.
12/7 Förra veckan var jag och Bengtsson på vår första
privatlektion för tävlingslydnad. Det var en mycket givande kväll,
som förlöpte ungefär som jag hade förväntat mig.
Jag fick tillsägelser om i stort sett allting som jag gör och hur
jag förhåller mig gentemot Bengtsson, kontentan skulle alltså
kunna vara: "hunden kan men du måste lära dig." Men tro
nu inte att jag ser detta som något negativt, jag sa till innan lektionen
att jag ville att hon skulle kolla på hur jag beter mig och vad jag
gör fel eftersom detta är det svåraste att komma tillrätta
när man inte ser sig själv utifrån. Det blev många tips
och många saker som jag kommer att göra annorlunda. Framförallt
blev jag himla taggad att fortsätta med träningen! Vi tränade
också ordentligt med platsliggning med störning, och långlina,
det gick mycket, mycket bra! Nej, nu hinner jag nog inte skriva mer ska åka
ut till klubben och träna tror jag, vi ska ju snart tävla igen och
då j-vlar ska det gå ännu bättre!! (hoppas jag...)