12/12 Nu är det snart jul, fattar inte att tiden går så himla fort varje höst. Men ända fram tills igår så har vi faktiskt haft snö och riktig julstämning. Tyvärr som kom det in ett blidväder och igår t.o.m. regnade det!! Träningen har som jag skrivit tidigare legat ganska så mycket nere nu på sistone. Det är helt enkelt inte så kul att träna lydnad i många minusgrader då man håller på att frysa fingrarna av sig och vantarna bara blir blöta...

Vad som är kul däremot är att vi har provat så smått att köra drag nu igen. Det har som varit en sak som vi har sagt nästan varje vinter att vi ska göra och så har det liksom runnit ut i sanden. Mycket p.g.a att det inte är jag som ska åka med Bengtsson i första hand utan det är husse. Jag måste lära mig att åka skidor ordentligt själv först innan jag ska ge mig på att åka mer seriöst med hunden. Men i helgen har vi testat lite smått som sagt och jag har då varit belöningen som väntar vid mållinjen med en stor bitstock - då går det bra att springa tycker Bengtsson! Än så länge är det väldigt korta sträckor men eftersom B-son av ngn anledning inte tycker att det är skitkul att bara springa för att springa och dessutom dra husse på skidorna jobbar vi nu främst med att bygga upp förväntningarna och motiviationen. Tycker redan nu att en förändring stod att se från lördagen till söndagen. Det skulle verkligen vara super om poletten trillade på plats så att säga för dragträning är ju super, både för hund och människa. En annan fördel är ju att det blir ett sätt att aktivera hunden även under de snöfyllda månaderna så att han får några utmaningar. Ytterligare ett plus är ju att han kommer att bygga muskler och bli sååå fin så, lagom till utställningarna som jag tänkt åka på i vår/sommar ;o) Sen måste jag väl lära mig att åka själv också, vore ju trist om bara husse och hund blev vältränade.....

En annan sak så här mot slutet av året. Hur har vi klarat våra mål för året? Tja, ganska bra tycker jag. Förvisso är inte alla överstrukna men jag tror nog att jag vågar stryka ännu ett, fast det kommer nog att få stå kvar till nästa år ändå, och året därpå och därpå. Det jag har skrivit om att bli en bättre hundförare och tänka mer kritiskt kring vår träning. I år känns det dock som om vi har gått framåt väldigt mycket och jag har blivit mer självständig i mitt träningstänk. Att vi har fått nya träningskompisar är så klart alltid nyttigt då man får en massa nya idéer av nya människor. Men det roliga är ju att man aldrig blir fullärd så utvecklingen är evig.

Annars har vi klarat i stort sett alla mål som jag satte upp i början på året, förutom då att prova på skydd el. IPO, vi har inte heller hunnit göra extriörbedömningen men den ska vi göra i slutet av januari så det är inte så långt borta. Javisst ja, vi har inte heller tagit vårt LPII men vi saknar bara ett ynka 1:a pris så det kommer nästa år.

Sammanfattningsvis har 2005 varit ett bra hundår, visst har resultaten stundtals varit allt annat än bra men jag har lärt mig mycket av våra misslyckanden. Bland annat har jag börjat ställa högre krav på den unge herrn, jag vet ju att han kan och då accepterar jag inte lika mycket svammel som jag gjorde tidigare. Jag har även kommit på hur vi ska värma upp inför tävlingar för att hålla honom på tårna inne på planen. Vi har även tagit flera steg framåt när det gäller apporteringen som är vår akilleshäl.

Det finns mycket gott att ta med sig in i det nya året som jag är övertygad om kommer att vara fyllt av spännande och roliga hundaktiviteter det också. Har redan nu bokat in SM och vissa tävlingar.

6/12 En helt ny layout för sidan så här på sluttampen av året.

19/11 Här lunkar vi på i stort sett som vanligt. Träningen har blivit lite mindre intensiv på grund av denna kyla som kommer varje år. Det blir ingen krypträning och inte så mycket stillasittande träning heller. Vi har börjat med framåtsändandet och det går över all förväntan! Hade förberett mig på att traggla att gå långsamt i all evinnerlighet men Bengtsson har fattat fort och nu börjar vi med svårigheten att lägga ihop de två delarna - spring fort fram till gruppen och sen ska du fortsätta gå i långsam takt rakt framåt. Det är som alltid kul att träna nya moment och man märker skillnad på hur Bengan reagerar och verkligen försöker tänka och klura ut vad han ska göra för att göra rätt. Inte alls lika trist som att fila på gamla moment.

Jag håller även på med rutan till Lkl3 och här är det lite svårt att veta, för Bengtsson alltså, att han ska vara "inne" i rutan för att få belöningen. Att han ska till konen, en av dem, har han börjat fatta men det kan lika gärna vara utanför som innanför. Men även här är det så kul att se hur han testar olika varianter och kollar upp med mig om han har gjort rätt. Nähä, då provar vi det här då" och så flyttar han sig lite grann. Har även tänkt att vi ska börja med vittringsapporteringen i vinter, det passar bra att träna inomhus i köket en mörk vinterkväll.

Eftersom jag har jobbat en del på sistone har jag fått hjälp med rastning och passning av Bengtsson av mina snälla vänner Maria T och Maria R. Det är helt kanon att man har de som ställer upp när man inte har möjlighet att åka hem på lunchen. Hos Maria T delar Bengan dagarna med Marias stora rottistik Thera och de funkar jättebra tillsammans. Det känns jätteskönt att veta att de kommer överens utan en massa tjafs. När Maria R har haft om lunchrastningen så innebär det långpromenader tillsammans med två (!) tjejer. Tikka som är en ung malletik och har mer fart än någon annan hund, och sen även Fauni som är en lite äldre och lugnare lapsk vallhund. Jag behöver då aldrig oroa mig för att han inte har det bra under dagaran ;o)

1/11 Jag lovade visst att jag skulle uppdatera efter att jag varit iväg på uppfödarträffen och nu har jag helt enkelt inte hunnit med det. Men nu tar jag mig i kragen och ska försöka berätta lite om den mycket trevliga helgen i Ånnaboda.

Det började egentligen redan på torsdagkväll för oss, då kom Frida över och sov över till fredag för att Lotta skulle komma tiiiidigt och hämta oss på morgonen. Självfallet snackades det en hel del hund redan på torsdagkväll. Sen kom fredagen och kånkandes på en tung bag skyndade vi oss ned för trappan och ut i bilen där Lotta väntade. Nu blev det väl inte så tidigt för oss som åkte iväg vid 8-tiden på morgonen, men för Lotta däremot som lämnat Boden vid 06:00 var det ju en annan sak.... Det blev en lång dag i bil, hela dagen faktiskt, men vad vi hade trevligt! :o) Äntligen fick jag prata boxer ohämmat med andra lika inbitna fantaster. I vanliga fall är ju sambon så där lagom intresserad att veta vem som har gjort vad i boxervärlden och vilka kullar som verkar intressanta osv.

Till slut kom vi iallafall fram till Ånnaboda, sist av alla, precis som det brukar vara när man kör över 100 mil, och kvällens aktiviteter satte igång. Ulrika presenterade hälsostatusen i rasen och lite diskussioner ikring detta. Tyvärr så hade Marlene, Engelaiz kennel, fått förhinder och kunde inte komma och hålla den föreläsning om boxerns mentalitet som var planerad vilket jag tycker var jättetrist. Nu löste det sig ändå då "Ankan" Edoff pratade om mentalitet istället, något mer generellt men likafullt intressant.

På lördagen var det Per-Erik Sundgren som var det stora namnet och ämnet var givetvis Genetik. Visst var det intressant men genetik är ett sånt ämne att ska man bara prata om det mest grundläggande så blir det lite upprepning om man redan har läst det en gång. Eftersom jag gick genetikkursen tidigare i höstas var det i stort sett upprepning allt det som han gick igenom, inte allt så klart men mycket. Men jag förstår att man inte kan gå inte på allt för detaljerat och komplicerat för då är det ingen av åhörarna som hänger med. Hur som helst var det en mycket intressant föreläsning, repetition är ju alltid bra för inte är jag någon specialist på ämnet det måste man ju säga.

På lördagen var det även dags för gruppdiskussioner där man fick välja vilket ämne som man ville diskutera och valet blev svårt. Till slut valde jag "avelsarbete", inte för att jag kan något om det men för att jag tänkte att där får man nog lära sig en hel del. Det var också en mycket intressant grupp att sitta och lyssna på och jag imponeras alltid över den kunskap som många besitter när det gäller boxern i synnerhet och avel i allmänhet.

Lördagen avslutades med "social samvaro med mat och dryck" vilket var JÄTTETREVLIGT. Våra duktiga arrangörer hade dukat upp i konferenslokalen med småbord med ca sex personer vid varje och bordsplaceringar så man inte bara hamnade med "samma gamla". Ett jättebra initiativ tycker jag och det tyckte nog alla som var där. Nu fick man chansen att prata med lite nya människor och jag stortrivdes i mitt bord som jag delade med Maritha Östlund-Homsten, Erica Blomberg (Hausse kennel), "Ankan" Edoff från SBK och Royal Canin, Peter Samuelsson (Brukstorpets kennel) och Åsa Lind (Rexiozz kennel). Vi hade intressanta samtal och en jäkla tävlingsinställning. Att vi inte vann kvällens tävlingar är för mig ett mysterium.... ;o)

Söndagen handlade om utfodring av tiken under dräktighet och digivning vilket kanske inte var det mest aktuella för just mig men likafullt intressant. Sen efter det var det dags för redovisning av gårdagens gruppdiskussioner och som väntat blev det en del meningsskiljaktigheter inte allt för många men en del. Tyvärr var vi tvungna att bege oss hem lite tidigare än vad som var planerat så vi missade de sista gruppernas bidrag men med tanke på den långa vägen hem kändes det som rätt beslut.

Allt sammantaget var det en jättetrevlig helg, mycket lärorik och mycket intressant. Framförallt var det så himla kul att träffa alla dessa trevliga människor och att hinna prata med flera av dem. Jag kommer garanterat att åka på uppfödarträffen igen nästa år, förutsatt att inget sätter stopp för det så klart. Arrangemanget var super, maten kanon - både mycket och gott - och sällskapet helt underbart!

17/10 Det går inte alltid som man tänkt sig.... Nu ska jag berätta vad jag hade tänkt mig skulle hända i helgen. Vi skulle tävla Lkl 2 i Luleå och det skulle vara sånt där härligt höstväder som det nu varit hela oktober och vi skulle nu äntligen ta det där andra 1:a priset för nu kan vi ju alla momenten och det enda orosmomentet är ju apporteringen men några futtiga poäng skulle vi väl kunna skrapa ihop även där. Ja, ack vad man kan bedra sig.

Först och främst är det storm, eller iallafall bra nära - träd har fallit under natten - och det är kallt så förbannat ute. Slut på godagarna med sol och värme, burr! Vi åker ut till klubben i god tid och jag går mest omkring och fryser och Bengtsson är pigg och alert och väldigt nyfiken på alla nya dofter. På uppropet får jag numret som är kvar, så klart är det nr. 1. Lite småstrul av arrangörerna, som saknade ström i stugan och nog var lite förvirrade p.g.a detta, gör att man inte riktigt vet exakt när vi ska börja och om vi ska köra igång vår lydnad direkt eller om alla platser ska läggas först. Nåväl, vi lägger vår plats och hunden bredvid Bengtsson sätter sig så fort matte lämnat honom. Jag är dock inte allt för orolig, så länge inte hunden börjar rusa runt är det ju lungt. Tre minuter passerar och vi har 10:an igen. Uppvärmningen inför vår lydnad kändes inte helt ok. Det var lång väg att gå från uppvärmningsplanen till appellplanen och sen fick vi vänta länge på planen innan vi kunde sätta igång ändå. Kände att vi tappade fokus och mycket riktigt så blev fria följet inte mycket att hurra över, hann se att vi fick en 7:a. En annan sak som jag retar mig en hel del på när man blir kommenderad är när tävlingledarna envisas med att styra in en rakt mot domaren och sen bara vika av en meter ifrån. Klart som den att jag som förare inte går på i samma tempo när jag känner att jag kommer för nära, vilket innebär att hunden också tvekar. Nej, om någon kan förklara för mig varför man inte kan bryta av tidigare får ni gärna göra det. Alla människor går ju olika fort och med olika långa steg, man måste ju kunna anpassa programmet lite grann, jag menar om det skiljer en meter hit eller dit från ekipage till ekipage är det ju inte hela världen. Det gör det ju ändå hur som helst.

Anyway, läggandet under gång var inte alls samma snärt i som i vanliga fall. Vet inte vad vi fick för betyg på det men gissar på 7. Inkallning med ställande, här gick det undan. Vi hade nog maxavstånd och Bengtsson var så glad för att han fick komma till mig. 120 knyck och ingen chans i världen att han skulle stanna på vanligt tecken. Tog till med både röst och handtecken på en gång men inte stannade han ändå. Nolla. Och en väldigt dyrköpt sådan också, momentet med hösta koefficienten - så klart. Ställandet under gång var slarvigt eftersom transporten var dååålig. Inte heller här såg jag några poäng, men det kan inte varit högt en 6 kanske. Då var det då dags för apporteringen, och ja, ni vet ju hur det har gått tidigare, nolla, nolla, nolla....osv. Nu jäklar, tänkte jag, ska vi banne mig ha poäng på det här momentet. Peppade hunden på apporten medans TL gick ifrån oss och slängde iväg den. Sen far hunden ut som en kanonkula på mitt kommando, stöter till apporten med framtassarna i bara farten, greppar den och galopperar stolt tillbaka till mig för att lämna av den. En 9! Helt otroligt kul!! Jag vet ju att han kan bara han vill och idag ville han tydligen. ;o) Sen var det dags för fjärren och den var hur fin som helst, lite lyft av baken i sidled, men vi fick iallafall en 10. Hoppet är det enda som kvarstår och här brukar vi ju vara säkra. Lite väl säkra skulle det visa sig.... Bengtsson vill gärna hoppa tillbaka innan mitt kommando så ett extra sitt innan återhoppet gör att vi bara får en 6 vilket känns väldigt onödigt, väldigt!

Jag stannade inte kvar till prisutdelningen så därför vet jag inte exakt vad vi fick för betyg på läggandet och ställandet men det spelar ingen roll för något första pris bidde det minsann inte den här dagen. Det var så kallt och så var jag själv också så det är inte så kul att stanna kvar då för att hämta ett 3:e pris, vilket jag tror att det blev. Men trots att det inte blev en total succe är jag faktiskt väldigt nöjd med vissa saker, apporteringen och fjärren kändes väldigt bra. Om man nu bara kunde föra samman alla dessa gånger då ett visst moment funkar bra. För jag vet ju att han kan utföra alla momenten kanske inte 10-mässigt men alla kan han iallafall få en 9 på. Men som sagt var, vore det lätt vore det ingen utmaning eller hur? Nu är det vintervila för oss, inga fler tävlingar är inbokade och vi kommer säkert att trappa ned lite på träningen också. Egentligen är det trist att säsongen är över redan men samtidigt kan det vara trevligt att göra lite annat på helgerna också och inte bara flänga runt på tävlingar hela tiden. Fast nästa helg ska jag ju flänga ned till Örebro för uppfödarträffen, det ska bli jättekul! Bengtsson får dock stanna hemma med husse, han skulle ändå inte ha kul där nere med att bara sitta och vänta hela dagarna när jag är på föreläsningar.

9/10 Nu har vi gjort bort det, i går tävlade vi alltså lägre sök och klarade av att bli godkända. Det var tävlingar på hemmaklubben och vår sista chans att tävla sök i år så visst kände jag pressen - som jag själv satt på oss. Måste erkänna att jag var riktigt nervös innan, visste ju att det hängde på själva söket i sig om det skulle bli någon tävling eller bara tack och go´natt efter första skicket (som på SM....). Vi började som vanligt med platsen och även om det var kallt och ruggigt på morgonen så är det inga problem. Visst ligger han och darrar när jag hämtar upp honom men egentligen är det nog inte så kallt för honom som jag tror att det är. Detta är så klart vårt säkraste moment och dubbeltian är i hamn. Sen var det dags för budföring, som vi tränat på samma sträcka två dagar innan t.o.m. med samma mottagare, men icke sa nicke. Idag var Bengtsson inte alls ute efter att bara springa fram till en "tråkig" mottagare. Idag var det sök-dag enligt Bengan-boy. När jag skulle skicka honom satt han bara och vindade ut i skogen och var inte fokuserad för fem öre. En onödig nolla och en väldigt frustrerad matte. Men jag skärpte mig och tänkte inte låta detta slarv förstöra resten av tävlingen.

Ut i skogen för att vänta på vår tur, gissa om jag var nervös! Men jag har verkligen börjat bli bättre på att hantera min nervositet och försöker bara tänka ett steg i taget. Vi gör vårt bästa och sen ser vi hur långt det räcker. Som jag ser det är ju det här vår första riktiga söktävling och första gången som vi kommer att köra en hel ruta tävlingsmässigt utan någon som helst belöning, förutom muntlig och klappar så klart. Med tanke på att sista träningen gick åt pipsvängen så fanns det så att säga fog för viss oro.....

Men, vi kom in och trots VÄLDIGT osystematiskt genomsökning av området hittade vi, eller rättare sagt Bengtsson, alla tre figgar. Han höll också ihop hela rutan och pussade inte på alla figgar, bara den första ;o) Sen att det var olydnad och grunda skick och som sagt lite kors och tvärs i rutan är jag jättenöjd. Vi fick betyg och fick fortsätta tävlingen och det var mitt mål för dagen. Sen blir det till att träna system och lydnad fram tills nästa tävling som blir någon gång under 2006. Det viktigaste var att vi båda hade kul och trots allt löste uppgiften tillsammans.

Lydnaden var väl inte vår bästa men ändå är jag otroligt nöjd med den. Bengtsson var med mig och verkade tycka det var kul hela programmet. Det enda som jag egentligen var missnöjd med under lydnaden var att han nollade den där j-vla apporteringen igen. Jag blir tokig på det momentet!!! Den lilla busungen t.o.m låtsades(!) apportera och kom tillbaka glad i hågen!!

Men annars kändes det ganska bra och efteråt fick vi lite tips från domarna. De sa att bara jag slutar titta på hunden under fria följet kommer han säkert att hålla positionen bättre. För som det såg ut igår så släppte han stundtals och låg antingen för långt fram eller för långt bak. Det måste helt enkelt bli att han följer mig och inte tvärt om. Vilket jag ju vet men nu måste jag börja träna med att andra får titta och säga när det är bra och när det är dåligt, för ska jag titta rakt fram ser jag ju inte hunden. Förutom det så tyckte de, domarna alltså, att det såg mycket trevligt ut. Riktigt lovande och att han var glad genom hela programmet. Inte dåliga omdömen tycker jag! :o)

Vi slutade som andra ekipage, av tre iofs så det säger ju inte så mycket, och blev godkända på 377,5 poäng. Så nu är det träning och finslipning som gäller under vintern, fast det kommer nog att bli en del vila också i vinter. Sen tar vi nya tag mot uppflytt till nästa säsong.

25/9 Vi har varit iväg en sväng till fjällen nu under helgen och även om vädret inte riktigt har varit lika strålande som i resten av landet så har det varit hur skönt som helst att komma iväg hemifrån ett tag. Som alltid är det ett färgsprakande skådespel när löven skiftar färg och jag älskar den här årstiden! Tyvärr så kommer inte alltid färgerna till sin rätt på fotografierna när solen lyser med sin frånvaro men vissa bilder har iallfall blivit riktigt bra. Vi har varit ute på två dagsturer och det är så skönt att få andas frisk luft och känna vinden som biter i kinderna. Sen är det så klart himla skönt att komma hem igen till huset och sitta framför brasan med ett glas vin och surra med de andra på kvällen. Vi har haft sällskap av Elin och Magnus och så klart även Milos den här helgen och som vanligt är det jättetrevligt att träffas.

Nu är det inte länge kvar.... snart är det dags för lite tävlingar igen. Hoppas att träningen nu får fortskrida som den gjort hittills så att vi inte strular till något i onödan.... Apporteringen har börjat gå bättre med bra tempo in, tyvärr är tempot ut inte alltid vad man kunde önska. Skallet går också bättre och framåtsändande-träningen har börjat riktigt bra. Än så länge kör vi mest gå långsamt framför matte i långlina och även full fart fram till gruppen. Så klart tränas detta separat än så länge. Men vi har lång väg kvar innan momentet är färdigt för uppvisning. Krypet känns ganska ok just nu, har fått ner tempot ganska ok och för det mesta håller han sig i rätt position och rinner inte iväg allt för långt fram. Nu är det finputsning av momenten för nästa lägre tävling och då jäklar i mig ska vi ha poäng på budföringen också annars blir jag tokig! För när det gäller söket då kommer vi verkligen att behöva varje poäng vi kan få på specialen. Det är så mycket mer som ska stämma för att man ska få flyt i söket och i ärlighetens namn är vi väl inte helt, helt färdiga ännu. Vissa dagar går det suveränt och andra dagar går det inte alls. Men som en klok och erfaren hundförare sa åt mig en gång: "Söket är ju så här, det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Det är hela tiden en avvägning och man får ge och ta." Precis så känns det för oss, fungerar en grej bra då är det något annat som strular, och lägger man krut på att fixa till just det då kan man ge sig f-n på att något annat börjar krångla. Men sånt är livet och vad trist det vore utan utmaningar! ;o) Sista träningen gick bra även om den fick genomföras i nästan helt mörker. Bengtsson var supertaggad och sprang som en galning över stock och sten in i mörkret. Tomslag och figgar gick alldelens utmärkt, det som däremot var lite problematiskt var att jag nästan inte såg något alls.... Vi får se hur det går på tisdag, då är det dags för träning igen.

15/9 Idag har vi varit och kört lite lydnad på klubben tillsammans med de som förhoppningsvis ska utgöra vår nya träningsgrupp. Känns verkligen som att vi skulle behöva träna lite mer med andra och få lite utbyte i tankar och kritiska ögon som granskar. Jag tror att de här tjejerna och jag kan bilda en riktigt bra grupp som för oss alla framåt. Sen är det så klart kul att det är olika raser - med ganska lika tankar hos förarna. Vi har en boxer - guess who, en rottis, en malle och en schäfer. En salig blandning alltså. Idag tragglade vi vårt stora problem -apporteringen. Fy f-n vad jag är less på detta moment!! Å så kommer det en sån däringa tung en också i högre....*suck* Men vad annat göra än att fortsätta träna, skam den som ger sig. Idag körde vi lite olika varianter för att dra upp Bengan på apporterna. Lite konkurrens med "tävlingsledare" och "domare". Sprang han inte ut och tog den på en gång sprang en av tjejerna som stod bredvid och försökte ta apporten. Första gången lyckades det och gissa om Bengan blev paff! "Va fan! Kan de där också ta apporten???" Det blev väl något bättre sen men helt klart måste vi träna och träna och träna och träna och .......

Vad som däremot går bättre och bättre är inkallningen med ställande, nu är vi väl uppe på 30-40 meter och det går riktigt bra. Visst han låser inte benen i luften och studsar fram men han stannar ändå riktigt bra och för brukset tror jag nog att det kan bli helt ok. Lydnadsklasserna däremot är ju lite kinkigare, men då är ju avståndet mycket mindre också så då vinner man ju på det.

Annars har vi hunnit köra ganska mycket sök nu på sistone och kors i taket men det har gått riktigt bra! Markeringarna som sturlade så mycket tidigare har börjat fungera igen, nu ska vi bara få bort pussarna på figgarna också.... Sist körde jag även ett tomslag, har ju knappt vågat göra det på sistone eftersom hunden har rusat igenom hela jäkla rutan och vägrat komma tillbaka innan han kollat av att det inte var någon som låg där ute. Det är lite mycket "kan själv" filosofi ibland hos den här unge herrn. Vi är nu anmälda till en lägre sök tävling i början av oktober och jag hoppas att den blir av så det inte blir inställt p.g.a för få anmälda. Är verkligen taggad på att tävla sök nu i höst och vill inte behöva vänta till våren 2006 för det.

Vi har även varit ute och spårat lite grann och även om han missat några pinnar så är jag väldigt nöjd med honom och hans vilja att arbeta. Spåren har ju inte direkt varit lätta, över stenhällar med MYCKET kraftig vind, fram och tillbaka i "rondeller" och återgångar och pinnar gömda i stubbar osv. Den pinnen missade vi förvisso.... Men annars spårar han jättefint, bra tempo och målmedvetenhet. Det har blivit en utmaning för mig att hitta på nya kluriga saker för honom att lösa. På sistone har jag börjat gräva ned och gömma de små apporterna för att det ska bli lite mer utmaning att hitta dem. Vårt problem är nu att det blir så mycket tugg på pinnarna, men jag känner ändå att det är bättre att han hittar dem och tuggar lite än att de blir så tråkiga att han inte är lika motiverad att leta reda på dem.

Förutom träningen så tänkar jag varje dag vad glad jag är att jag har denna lilla fina kille. Han får mig att skratta och le och jag känner mig så stolt över honom att jag inte skulle byta bort honom mot världens lydigaste och vackraste hund även om jag fick det. Visst ibland är han jäkligt billig men då behöver han bara titta på mig med de där mörka ögonen och vips så är han förlåten. :o)

Jag har också jobbat med en ny hemsida åt en uppfödare, inte boxer dock, men den får ni ge er till tåls i någon dag till innan den läggs upp på nätet.

9/9 Vi har kommit in i september månad nu och som vanligt händer det saker. Förra veckan hade jag/vi besök av min kompis Lena och hennes schäfertik Clara. De bor ju tyvärr i Linköping till vardags och alltså ses vi inte så mycket, desto roligare när vi ses dock! Vi körde en heldagsträning med lydnad, uppletande och spår i gassande höstsol. En superhärlig dag med andra ord och en väldigt intressant dag också ur hänseende att se hur Bengtsson klarar av flera utmaningar på följd. Lydnaden gick bra, vilket vi också gjorde först, uppletandet sisådär måste jag säga men det är ju också det vi tränat minst på. Sist gick vi spåret som Lena lagt åt oss och trots att han var trött så jobbade han på jättebra! Det är så kul att se för han gillar verkligen det här och jobbar på så fint. När vi väl kom hem efteråt var det dock en myyyycket trött pojke som sussade gott resten av kvällen.

Annars har vi mest kört på och tränat som vanligt, känner lite grann att jag hamnar i samma gamla hjulspår på lydnaden dock. Hmm, måste utvärdera lite grann vad jag pysslar med egentligen.

Nu ska vi iallafall ha en boxerträff här i Skellefteå på söndag och det ska bli himla skoj. När man har flyttat från Umeå får man se till att dra igång lite boxeraktiviteter även här där vi bor nu. Jag hoppas på fint väder och en trevlig dag i skogen med andra boxerfrälsta.

29/8 Nu har vi fått oss en ordentlig genomkörare i helgen. Det har varit kurs för Memea Mohlin på Skellefteå BK både lördag och söndag och vi gick så klart båda dagarna. Jag hade riktigt höga förväntningar på den här helgen och jag måste säga att jag är nöjd! Som ett extra plus i kanten så hade vi solsken i stort sett hela helgen och inte det regn och rusk som utlovades tidigare i veckan. Vi var åtta deltagare med hund båda dagarna och det innebar att man hann träna 40 minuter per dag och hund fördelat på tre pass. När man säger det så så låter det som väldigt lite men med tanke på allt som man hann med under den tiden så var det helt tillräckligt. Sen ger det ju alltid mycket att titta på andra och vad de har för problem och hur de löser det. Det var en ganska salig blandning av hundar, vissa gick ju bara en dag också, tre leonberger, två boxrar, tre rottisar, två schäfrar, en dvärgschnauzer, en pudel, en lapsk vallhund och en staffordshire bullterrier. Sen var det även ganska stor spridning på nivån där de olika ekipagen befann sig, vilket bara var kul för då var det inte bara samma sak hela tiden även om många behövde hjälp med samma saker.

Jag hade tänkt att första dagen skulle vi träna på apportering, inkallning med ställande och eventuellt kryp. Det hann vi med på första kvarten som vi hade på förmiddagen.... När det gäller apporteringen så måste jag få upp en motivation att gripa apporten och sen komma tillbaka, som det varit tills nu är intresset minst sagt svagt för att komma tillbaka med den. Inkallning med ställande gick suveränt, vi har inte tränat det nästan alls på lång tid och ingen förstod vad det var som jag ville ha hjälp med i det momentet. Problemet för mig har varit det att jag ser egentligen inte hur snyggt han stannar när jag står framför honom. Alltså sa vi att jag skulle börja ställa ut en markering där jag ville att han skulle stå för att ha en riktmärke så jag vet om det är bra eller inte. Krypet blir det att lägga om tänket lite grann, vi ska lägga in svängar redan nu för att se till att han inte är för långt fram vilket han har en tendens att vara.

Under resten av dagen hann vi även med att träna lite grann på den superläskiga stegen, vårt fria följ, skall och rutan. På söndagen var det dags att börja med framåtsändandet så smått, vi gick även igenom fjärren och mer apportering samt mer fritt följ. Apporteringen är ett gissel och speciellt metallen. Vi testade med konkurrensapportering och visst taggar han igång när han ser en annan hund springa fram och ta apporten men när det blir hans tur så plockar han ändå inte upp den. Istället puttade han den nästan ända fram till den andra hunden, den rullar ju så lätt metallen.... Jubel från publiken.... men ändå inte riktigt rätt utförande. Till slut tog han den när Memea kom fram och skulle försöka ta den ifrån honom. Nåväl, det är ju bara fortsätta jobba på. Vi har iallafall lånat en tung apport av Maria, en sån där som man kan ta av och sätta på vikter, som en skivstång alltså. Då blir det lite lättare att träna in det istället för att gå direkt på 4kg.

Det har varit en väldigt rolig helg och både matte och hund var supertrötta när vi kom hem på kvällarna. Nu blir det väl en lugn dag idag och sen ska vi fortsätta att träna med de nya tipsen som vi fått in.

23/8 Lite mindre träning ett tag, vi slöar på lite och laddar inför en rolig (hoppas jag) och tuff helg med kurs dagarna två med Memea Mohlin. Jag ser mycket fram emot den här helgen och den får vara istället för läger den här sommaren. Har inte tränat för Memea förut men läst de flesta av hennes böcker och varit på en föreläsning för ganska länge sedan och jag gillar det jag hört och läst om hennes filosofi gällande träning. Jag räknar med att vara fullladdad med ny energi/motivation och tips inför höstens träning. Just nu så känner jag verkligen att vi behöver det, lite nytändning och börja träna nya moment för nu är det lite stiltje i träningen känns som om vi bara tragglar samma gamla moment hela tiden. Fast det är klart, jag har ju inte ens börjat med framåtsändandet..... Vad väntar jag på egentligen? Och tungapporten... måste köpa en egen så vi kan träna hemma. Ja, det finns ju hur mycket som helst att träna på egentligen nu när jag tänker efter.

15/8 Äntligen!! Det säger jag då att det känns så jäkla skönt att det blev tredje gången gilt för oss i lägre spår. Första gången gick specialen så jättebra men lydnaden käpprätt åt h-vete. Andra gången var det specialen som inte gick särskilt bra alls men vi hade uppflyttspoäng på lydnaden. Men nu! Trots en lite knagglig början gick det vägen!! Jag är sååå GLAD! Det var inte en stor tävling vi var bara tre startande i lägre i tre i högre klass (det vara bara de två klasserna den här dagen) Så alla ni som har så svårt att komma med på tävlingar i södra delen av landet - kom upp hit och hälsa på! Här får ni säkert vara med :o) Nåväl, jag tycker inte att antalet tävlande spelar någon roll inte så länge som man håller på att kämpa sig upp till elit. Nu tävlar man ju bara mot sig själv och det är bara ens egna poäng som räknas om man blir uppflyttad eller inte. Hur som helst som vanligt tycker jag det är ganska kul att skriva ett kort referat från tävlingen - och ni behöver ju inte läsa om ni inte vill ;o)

Vi började som vanligt med platsen och som vanligt var det inga problem - känns skönt att vara helt trygg i den. Det enda som jag tänkte lite på var det att bredvid Bengan låg en rottishane som jag vet är stingslig med olika provokationer och eftersom Bengan ibland kan ha gaddarna ute utan att han är medveten om det och så tittar han ibland på hundarna bredvid.... Ja, ni förstår säkert. Men det var inga problem, allt var lugnt och stilla. Sen skulle vi göra budföringen och den vete sjutton varför den har blivit så tråkig på sistone. Men det blev en nolla igen. Inget intresse alls av att spring till mottagaren utan istället var det något som var väldigt intressant i skogen runt omkring oss. Jaha, tänkte jag nu måste vi göra ett bra spår iallafall för vi har ju fortfarande chansen.

Ut i skogen och vänta en stund på vår tur, kör ett kort lite uppvärmningsspår på tre meter med tre apporter, sätter mig i bilen och somnar nästan innan domarna kommer och det är vår tur att gå ut. Upptagsrutan är riktigt risig med en massa kvistar, ris och annat skräp som ligger kvar på marken. Bengtsson går ut men går över spåret första gången, bakspårar och strular allmänt tills dess att jag nästan tror att det är kört men i sista stund hittar han rätt och vi kommer iväg på rätt spår. Puh, är alltid så nervös för just upptaget, har inte riktigt lärt mig att lita på att han kan. Sen går spåret som en dans, nåja, en dans i väldigt jobbig terräng men alla pinnar med oss in och en överlycklig matte! Det tog oss inte ens 14 minuter heller, men det känns så mycket längre när man är där ute och går. Ja, då var vi fortfarande med i matchen.

Efter väntan och vila var det så dags för lydnaden och visst var jag nervös men jag försökte verkligen att bekämpa den att inte tänka på uppflytten utan istället fokusera på att klara av varje moment så bra som möjligt. Jag tror att jag också har kommit underfund med vad som fungerar som uppvärmning och det vill jag tacka Cina som har Goya för. Hon hade bra tips på det när vi träffades på SM i juni. :o) Nu blev dock Bengtsson lite väl överspelt i början så vår linförighet blev lite väl mycket bus och hopp. Men jag föredrar det framför att jag går in med en hund som håller på att somna och tycker det är dödstrist inne på plan. Framförgåendet gick bra, lite drag i kopplet men som sagt - hellre det än ingen dragning utåt. Fria följet gick lite bättre, lite okoncentrerat men bättre än linförigheten. Läggandet var inte lika klockrent som förra helgen men ok, jag var mer nervös den här gången också vilket säkert spelade in. Inkallningen gick bra, men slarvig avslutning. Det är väl så som man egentligen kan sammanfatta den här lydnaden, gör gärna momenten men det är lite för mycket hopp och lek. Krypet då? Ja, nu lyckades jag undvika att kliva på honom och vi fick poäng på det. Ganska bra poäng också tycker jag, 7-8 är helt ok för ett moment som inte är helt färdigt. Men sen var det dags för den där jäkla apporteringen och jag vet inte vad det är som är så tråkigt med den på tävling?! En nolla igen!! Vi måste träna, träna och träna på detta, men problemet tror jag är att han blir less på momentet - det är inte nog kul. En sak som jag helt klart ska försöka på hjälp med när vi ska på kurs med Memea Mohlin om två veckor. Sist var det hoppet och en lite ofokuserad hund gör att han tar i hindret och får bara en 8.

Allt som allt är jag nöjd, han tyckte det var kul och var med mig hela programmet. Nu får vi bara jobba lite på att tona ned honom lite i flamsigheten så att precisionen blir lite bättre. Men, jag har sagt det förut och säger det igen, hellre att han är övertaggad än undermotiverad! Extra kul var att alla i lägre klass blev uppflyttade, behöver jag säga att det var en härlig stämning på klubben efter prisutdelningen? Ytterligare en sak som jag blev extra glad över var berömmet från domarna som tyckte att han var en mycket trevlig hund och att det var så kul att se lite boxrar som jobbar igen. Här uppe hör det inte direkt till vanligheterna om man säger så. I Umeå är det ju flera boxerekipage nu men vi jobbar på att det ska komma ännu längre norrut också. Snart så ska våra vänner med Yana också ut och ge sig på appellen. Vi håller så klart alla tummar för att det går hela vägen!

Nu ska vi lägga krut på söket igen och försöka bli godkända i lägre klass i höst. Man känner att det är jobbigt att hinna med och träna allting samtidigt att fokusera på både sök och spår så vi har tagit det lite i omgångar. Men nu ska det bli kul att träna sök igen. Sen ska vi också träna budföringen och se till att dra upp motivationen/förväntningen även där. Eftersom vi inte har börjat träna på momenten i högre klass än så kommer den debuten att få vänta tills nästa vår. Då hinner vi börja med framåtsändande och tungapporten i höst och vinter. Skallet har vi redan börjat med och det är inte ett så stort problem utan han tycker det är skoj. ;o)

När det gäller tävlingslydnaden får den också stå tillbaka ett tag till förmån för brukset. Det är ytterligare ett projekt som man kan ägna sig åt när tävlingssäsongen är över för brukset. Men vi har bara tagit paus inte gett upp. Igårkväll var jag även på näst sista delen av genetikkursen som jag går och även om jag var ruskigt trött så är det som alltid intressant att diskutera kvalitet, arvbarhet, urval osv.

8/8 En veckas vistelse hos föräldrarna i Luleå är över och vi avslutade den med att tävla lägre klass spår i Piteå på den stora tävlingen "Paltprovet". En jättetrevlig tävling som drar folk från hela landet, nu var vi ju inte där på lördagen och tittade utan stannade hemma och solade och laddade inför vår tävling på söndagen. Tyvärr så tycktes inte det hjälpa. Jag var pigg när vi steg upp 04:45 men Bengtsson var mer död än levande. Ok, tänkte jag, han piggnar väl till senare när vi väl är på plats så var det som om jag hade en bortbyting i kopplet. Visst platsliggningen gick som smort som det brukar göra. Hunden bredvid reste sig men Bengtsson låg kvar och rycker knappt till med öronen när skotten går av. Vår säkra tia har det här blivit.

Men sen skulle vi ut i skogen och spåra och göra budföringen. Bengtsson var trött, seg och verkade vara allmänt ur fas. Ville inte ens ha köttbullar!! Snacka om att min hund är storbjuden ibland! Nåväl, det går väl som det går var mitt motto. Hade verkligen bestämt mig för att jag inte skulle bli allt för nervös och irriterad den här gången. Vi skulle inte ha någon press på oss och tänka på uppflytt hela tiden - vilket så klart är liiite svårt att helt koppla bort. Dags för spårupptaget och Bengtsson jobbar kanonfint, letar sig fram till spåret och sedan direkt på i rätt riktning. Var så klart nervös för att jag skulle höra "Tillbaka till rutan" men den här gången var det klockrent! Spåret gick över tallhedar, lite myr och väldigt mycket skvattranbuskar (vet inte om det finns i södra delarna av landet med det är iallafall låga buskar som luktar VÄLDIGT mycket) Han jobbade på bra men tyvärr så blev det bara fyra pinnar plus slutet men jag såg att han verkligen försökte och hur trött han var så efter omständigheterna är jag nöjd. Efter spåret fick jag truga i honom lite frukost i bilen. När vi gått upp så tidigt så hade han så klart inte velat ha någon mat över huvudtaget, vilket så klart också bidrar till att hans energinivå är låg. Efter spåret var det väntan på budföringen och Bengtsson låg och sov i bilen, något som han aldrig brukar göra annars när vi är ute i skogen och det ska hända saker. Vi fick som sagt vänta ett bra tag och när det var dags för att värma upp honom lite inför budföringen så var det inte min hund som jag hade med mig. Han gick mest omkring och nosade, var seg och ville inte ens kampa med kamprullen! Då anar jag oråd!! Men eftersom han inte visar några egentliga tecken på att vara sjuk så fortsätter vi. Den här gången blev det inga 9,5 i betyg, nix det blev en nolla!! Han gick inte ens iväg! Totalt ointresserad och med tankarna på något helt annat, trist men så är det ibland.

Tillbaka på klubben var jag tveksam om vi ens skulle orka genomföra lydnaden. Efter att ha räknat poäng så hade vi 203 efter specialen - saknade alltså 7 poäng för att kunna bli uppflyttade oavsett hur bra lydnad vi än skulle göra. Men Bengtsson fick rastas ordentligt och vila i bilen medans jag bestämde mig för att vi trots allt skulle genomföra tävlingen till slut. Vi hade ju tränat så mycket för det här så jag ville se hur det skulle gå. Under tiden som vi väntade så pratade vi med våra vänner som vi inte träffat på så länge. Jenny tävlade högre sök med Agnes för första gången, men tyvärr så bröt de under söket. Men nu har de tävlat i den klassen för första gången iallafall. Ingela hade tävlat elitspår med Ebba på lördagen och de slutade på en 6:e plats med 549,50 poäng och Certpoäng! På söndag tävlade de sök och då blev de "bara" godkända efter en lite sämre lydnad trots höga poäng i söket och uppletandet.

Vår lydnad då? Ja, jag har ju insett att tidigare har jag kört alldelens för lång uppvärmning och tröttat ut honom innan vi ens ska in på planen så nu blev det en väldigt kort uppvärmning och sen direkt in på plan. Jag hade bestämt mig för att vad som än händer så ska vi ha kul tillsammans, oavsett om vi nollar alla momenten. Resultatet blev en riktigt bra lydnad! För första gången på länge kändes det som om vi verkligen var två tillsammans inne på plan. Bengtsson var med mig riktigt ordentligt och läggandet, inkallningen och hoppet var alla dubbeltior. Tyvärr så klantade jag mig ordentligt under krypet och klev på Bengtssons ena tass vilket gjorde att han reste sig upp, men det var helt och hållet mitt eget fel. Sen verkade det som om han inte ens såg vart apporten var vid apporteringen för han var helt nollställd och fattade inte alls vad jag ville att han skulle göra. Men allt som allt var jag mycket nöjd med lydnaden och det kändes som en bra avslutning på vår tävling. Visst vi blev bara godkända den här gången också men under omständigheterna så kändes det som ett bra resultat. Fast visst kan man ju tänka att hade vi bara tagit en pinne till i spåret hade vi haft uppflytt, eller hade vi bara fått ynka fem poäng på budföringen hade vi också varit uppflyttade..... Men, om inte om hade varit så.... Nu blev det som det blev och det finns ju fler tävlingar under året. Vi slutade som 7 av 8 ekipage. Fast som lite plåster på såren så hade vi faktiskt den femte bästa lydnaden med två väldigt onödiga nollor. Ja, man får ju hitta de små glädjeämnena ;o) När vi äntligen kom hem igen så slocknade både jag och Bengtsson ganska omgående, det hade varit en lång dag.

28/7 Vi var ute och spårade tillsammans med Frida, Jonte och Yana igårkväll på tallhedarna utanför Skellefteå. Som tur var så var det inte kruttorrt i markerna för det har regnat en hel del de sista dagarna. Först körde vi lite budföring medan vi väntade på att spåren skulle ligga till sig och det gick väl sisådär för Bengtsson. Lite allmänt ofokuserad och störd av att Yana satt bredvid och tittade på. Men jag är inte så orolig, jag vet att han egentligen kan det så vi ska bara köra några repetitioner till innan tävlingen för att få till det ordentligt. Sen fick Yana gå sitt första spår och det gick fint för henne, man ser verkligen att hon är supermotiverad att spåra och går för det mesta fint med nosen i backen. Efter det var det Bengtssons tur. Det strulade lite i början när han var mer intresserad av att vinda och lukta efter Yana och hennes spår på andra sidan stigen/vägen. Inte så konstigt kanske när Yana luktar löptik för att hennes "syrra" hemma löper.... Nåväl, vi kom iväg efter lite extra strul och sen gick det som på räls. Visst det blev lite småtapp och cirklingar men spåret fullföljdes och alla 10 apporter + slutet fick vi med oss hem också. Nu tränar vi mest bara med små träplugg som apporter de är ung. 8-10 cm långa och bara 0.5 cm i diameter. När vi har haft sånt problem med att plocka apporterna känns det skönt att han tar de här småttingarna också. Jag resonerar som så att plockar han de här så ska det inte vara några problem att plocka de mycket större på tävling. Vi får väl se hur det går.

25/7 En månad sen sist... ja det är väl det som kallas för semester? Vi har iallafall haft semester i flera bemärkelser, dels har vi varit bortresta och sen har vi även tagit semester från träningen ett tag. Men nu är vi tillbaka igen. Galleriet är så klart uppdaterat med en massa nya bilder och förhoppningsvis så kommer även resultatsidan att kunna uppdateras nu under hösten. Närmast inplanerat är en lägre tävling då jag hoppas att vi ska kunna klara oss undan alla nollor på lydnadsplanen, det är mitt mål iallafall. Prio ett ligger nu på kryp och apporteringen, vi bara måste få till de där momenten! Krypet kommer så sakteliga och jag lär mig vilka hjälper (gammal hästtjej som jag är så svänger jag mig med lite sådana termer) som funkar bäst för att få honom i rätt position. När det gäller apporteringen så går det också framåt, speciellt när jag försöker att variera övningarna för att undvika slentrian i träningen. Det är mycket svårare än vad jag först trodde att det skulle vara. Men när det fungerar - gud vad det är kul att träna hund! Det är så härligt när jag har honom med mig och han bara vill jobba, jobba, jobba och inte vet vilken tass han ska stå på för att göra rätt. Fast i ärlighetens namn så är det inte riktigt så varje gång, ibland är det annat som tar över typ trevliga dofter etc. och då - Då blir jag INTE glad.

Trist nog så är jag inte på något boxerläger i år heller... hade jättegärna velat åka med tyvärr så var omständigheterna inte direkt passande i sommar. Men, förhoppningsvis så kanske vi kan åka nästa år istället. Nu får jag väl ha ett litet miniträningsläger här hemma istället ;o) Tanken är iallafall att jag ska vara med på en träningshelg i slutet av augusti här i Skellefteå med Memea Mohlin och det ska bli jättekul! Sen får vi väl se hur många tävlingar som det blir under hösten, några ska vi iallafall hinna med då jag gärna vill klara av mina mål för året. Ja, de där målen ja. Har kommit fram till att jag ska revidera dem lite grann. Istället för att bli uppflyttad ur lägre sök så är jag väldigt glad om vi hinner bli godkända under 2005. Träningen har varit väldigt sporadisk på sistone och det är mycket som har strulat så om vi "bara" blir godkända är jag mer än nöjd.

Ytterligare en sak på hundfronten i höst kommer att bli den inofficiella utställningen som vi i boxerklubben ska ordna i Umeå 18 september. Det är första gången som vi ger oss i kast med ett sånt projekt så det ska bli kul att se hur många som anmäler sig, förhoppningsvis många!

21/6 Nu har vi kommit hem och hunnit pusta ut lite efter en fullspäckad helg nere i Ånnaboda på Boxer SM. Det har varit en jätterolig helg och den enda egentliga nackdelen är att det så förbaskat långt bort, men som tur är så är det ett helt år tills nästa gång och då har man väl hunnit glömma bort hur jobbigt det var att köra. ;o)

Jag har delat stuga tillsammans med några vänner ifrån Umeå och det var så kul att träffas igen. Sen har jag även träffat många av mina nätvänner och även en del som jag inte "pratat" med tidigare och alla har varit så trevliga! Ja, ni vet ju själva vilka ni är som har träffat mig så inga behövs nämnas särskilt, det var så kul att träffa er!

Annars kan man, ur min synvinkel, säga att det här var en väldigt upp-och-ned helg. Det som jag hade störst förhoppningar till och trodde skulle gå bäst det gick käpprätt åt h-vete. Samtidigt var det det som jag trodde skulle gå sämst som gick bäst! Vad ska man säga? Så är det inom hundsporten, man kan aldrig ta något för givet! Lydnaden på fredagkväll var ett fiasko, det finns inga andra ord. Men jag har väl lärt mig en läxa av det iallafall. Ska inte sticka under stolen men att jag var grymt ledsen och besviken på att det gick så fruktansvärt dåligt, var i stort sett redo att åka hem direkt efter vi varit på planen. Men då var det ju tur att det var så långt hem att jag inte gjorde det ;o) Efter en stund hade jag repat mig och vi hade en trevlig kväll i stugan med grillning och regnet som smattrade mot rutorna.

Lördagen började med perfekt hundväder på morgonen, molnigt och lite blåsigt. Senare under dagen övergick det i mer och mer sol allt eftersom. Själva tävlingen gick väl inte så bra, men å andra sidan visste jag ju att det var en chansning och det är långt ifrån alla gånger som chansningar går hem. Det slutade med att vi bröt tävlingen, vilket var rätt beslut för dagen. Vi hade iallafall en jättetrevlig dag och satt ute i gräset och snackade hund hela eftermiddagen. Sen var det en lika trevlig middag på kvällen där boxer-pratet fortsatte.

Något som har varit intressant att se är hur Bengtsson har reagerat på denna intensiva helg. Han har klarat det bra tycker jag men självfallet är han trött, trött och trött efteråt. Han har varit lekfarbror åt lilla Giga och visat att han är hur snäll som helst, även om han ibland kanske inte förstår att han är så mycket större och starkare än vad hon är. Fast det förstår inte hon heller om man ska vara ärlig. ;o) Jag har blivit så väldans valpsjuk under den här helgen när man har sett så många söta små och då speciellt lilla Giga som är Ingelas nya lilla tjej. En superhärlig valp som inte räds något och är väldigt framåt, plus att hon är väldigt söt så klart.

En annan överraskning som jag har fått är att Bengtsson har visat lite hanhundsilska. Det började redan på fredagkvällen när vi stod vid lydnadsplanen och väntade och då kom Tenzing med ägare och kikade också. Förmodligen stod Tenzing och tittade på Bengtsson lite för mycket för att det skulle falla Bengan i smaken, plus att han nog ser lite konstig ut i hundögon med sina stående öron. Det började iallafall mullra långt nere i Bengtssons hals och han gillade inte alls Tenzing. Sen så blev Bengtsson arg var enda gång som han såg Tenzing under resten av helgen, Där ser man att han inte alltid är ett lamm och är så snäll mot alla. Det ironiska i det hela är ju att matte tycker att Tenzing är superläcker och han verkar vara en väldigt trevlig hund. Men visste Bengtsson det så skulle han nog ha ännu mer emot honom svartsjuk som han kan vara ibland ;o)

Sen på söndagen var det dags för utställningen för de vuxna hundarna och jag hade väl egentligen ångrat mig att jag anmälde Bengtsson ända sen jag betalat in anmälningsavgiften. Men nu var det ju betalt och klart så då skulle jag så klart visa honom. Det började ju intressant när man såg att domaren Roel Venema från Holland (tror att han är vice ordf. i ATIBOX) kastade ut många 2:or och 3:or till hundar som jag tyckte så trevliga, okej vissa kanske förtjänade det även i mina ögon men långt ifrån alla. "Jaha, tänkte jag, då är det ju helt klart kört. Vi skulle ha behövt en snäll domare." I bruksklassen var det nio hanar anmälda och eftersom Tenzing gick i den klassen var det ganska så säkert vem som skulle knipa certet. Men det skulle visa sig att det var många som åkte ut på tvåor även i den här klasssen och alla de hundarna tycker jag är fina. Då var det så dags för vår tur i ringen. Den här gången visade jag Bengtsson själv och han skötte sig jättefint! Vi hade hjälp från Maria utanför ringen med en leksak och när matte säger "Titta!" åt Bengtsson ställer han upp sig väldigt bra. För det mesta brukar det smyga omkring figgar i sökskogen då nämligen, eller kanske en fågel eller något annat spännande. Så Bengtsson stod som om han aldrig gjort annat än visat upp sig i ringen. Han rörde sig även riktigt hyfsat, vi fick inte till det helt perfekt som det kan vara ibland men ändå ok. Men sen var det då dags för att få kritiken och det blåa bandet - trodde jag. För ringsekreteraren kom fram med ett rött band och hälsade oss välkomna tillbaka om en stund!!! Vi fick ett första pris!! Helt sjukt och helt underbart skoj!! Ingenstans i kritiken påpekar han att Bengtsson är liten utan han såg allt det andra positiva som Bengtsson faktiskt har. Ja, jag säger då det, det var hur kul som helst. Sen placerade vi oss som 4:e bästa brukshund bland hanarna, fick rosett och en fodersäck med boxermat. Vilken avslutning på helgen!!! Jag var så nöjd trots fadäserna tidigare under helgen.

11/6 Tja, det finns ju de som säger att genrepet ska gå åt skogen för då går premiären galant. Nu har vi tillfälle att testa hur mycket sanning som kan tänkas ligga i det otroligt dumma påståendet. Vi tävlade lydnad igen igår och jag som varit så kaxig över att träning har gått så bra fick äta upp allting. Fy f-n, det var inte kul. Jag var riktigt laddad ska jag säga och hade väl egentligen räknat med att vi skulle ha minst 170 poäng. Tji fick jag! Här var det nerver som spelade in och så gick det inte alls. Fria följet inte bättre än tidigare, vi nollade (!!) läggande under gång vilket brukar vara paradnumret, inkallning med ställande blev lååångt och två kommandon, ställandet inte klockrent, apporteringen var med en "konstig" apportbock vilket ledde till ytterligare en nolla, fjärren gick väl hyfsat men ett onödigt dk pga okoncentration, hoppet var det enda som satt som det skulle.

Nej, det var en väldigt konstig tävling. Jag var nervös och känner fortfarande inte att vi har hittat den ultimata uppladdningen inför tävling. Har rannsakat mig själv och funderat igenom vad som jag gör annorlunda på träning när allt går bra och vad jag gör på tävling. Ska försöka träna lite annorlunda i veckan och se vad jag kan göra bättre. För bättre kan vi, det vet jag! Mest är jag bara så besviken på att vi drog på oss nollorna, allra helst på läggandet. Men jag kände redan under transporten att det var "vingligt". Kommandot lät inte som det brukar göra och kom inte i samma ögonblick som det brukar, vilket kan förklara förvirringen och att han satte sig istället för att smälla i marken som han brukar. Efter det blev jag ganska så störd, måste verkligen lära mig att skaka av mig saker under själva tävlingen. Att inkallningen gick dåligt var iofs inte så konstigt då det inte är helt befäst ännu på stora avstånd. Apporteringen var jag också väldigt besviken över, den som har gått så himla bra på träningarna på sista tiden. Både med vår egen apport och med andras men nu var det en med runda ändar istället för de vanliga fyrkantiga och självfallet kunde inte denna apportbock apporteras utan skulle gnagas på.... fy, fy, fy. Just detta moment är ju vår akilleshäl och han är så väldigt känslig för om jag är irriterad, då blir det inte kul och då gnager jag istället för att hämta den till matte.

Nåja, som jag brukar säga så vet vi nu vad vi måste träna på i veckan. Mer tävlingsmässigt och mer konsekvens i belöningen. Fast nu har jag inte lika mycket press på oss till SM heller, nu står det inte ett LP på spel så nu kanske jag kan slappna av lite =o) Vi ska bara ha kul och träffa trevliga människor, våra gamla vänner och titta på fina hundar. Tävlandet får komma i andra hand.

9/6 Nu är det inte länge kvar.... känner hur det pirrar i magen så fort jag tänker på det, SM, SM, SM! Ursch, nu vill jag inte tävla men samtidigt så vill jag det.... fattar inte heller vad jag tänkte på när jag anmälde oss till utställningen också, skedde nog i ett tillstånd av tillfällig förvirring. Vet ju att vi kommer att åka ut med ett blått eller t.o.m gult band igen =o( Fast får vi ett gult blir jag nästan f-rbannad på domaren - för så fel är han verkligen inte!! Nåväl, ingen idé att ojja sig över det nu, gjort är gjort och nu får jag stå mitt kast. Det ska hur som helst bli SUPER SKOJ att komma dit och äntligen få träffa så många av våra internetvänner och se en massa fina hundar. Sen ska det bli kul att tävla också, men har ju insett nu under de senaste träningarna att vi kanske inte riiiktigt är redo för lägre söket. Fast man måste ju våga prova någon gång också, jag har inga högre krav på oss utan ser det som en kul grej. Lydnaden får vi se hur det går, träningen har gått framåt och jag har en hund som är mycket mer fokuserad nu än vad han varit på länge. Förutom när det är en massa snygga tikar i närheten som luktar såååå gott. Då är det som en träningskompis sa : "Tja, det är ju inte så lätt när man bara har två hjärnceller och de inte vill samarbeta." Ungefär så disträ är han ibland ;o)

Jag har också tänkt att vi ska satsa lite mer på konditionsträningen. Jag alltid har tänkt att han är ju en boxer och de har hur mycket ork som helst så behöver man egentligen inte träna så mycket kondition. HAHAHAHA, vad fel jag har. När jag ser hur vissa hundar i vårt nya sökgäng går slag efter slag i samma fina tempo och tycks orka hur länge som helst men Bengtsson kroknar mycket snabbare, då inser jag att här behövs det lite konditionsträning!

1/6 Ingen tävling i helgen som var.... kändes nästan konstigt eftersom vi har varit iväg på olika saker tre veckor i rad. Istället blev det utflykter och skogspromenader och så klart sökträning på söndagkväll. Nu tränar vi sök två gånger i veckan, varje söndag och tisdag och det känns bra. Det är ingen egentlig grupp som tränar ihop utan det är öppet för alla som vill komma så antalet varierar en hel del mellan gångerna. Det som är bra är att det oftast finns nya figgar att välja bland så att inte hundarna vänjer sig vid att det alltid är samma tomtar som villat bort sig ute i skogen. Fram tills i söndags så har söket gått som på räls, men så klart kunde det ju inte fortsätta med det utan det skulle börja strula. Nu har Bengtsson glömt bort vad man ska med den fasta rullen till och letar istället efter lösrullen hos figgen. Så de närmaste gångerna kommer träningen att fokuseras till bara rullehanteringen. Jag ångrar så att jag inte körde in honom på skall från första början, så här i efterhand så tror jag att det hade varit mycket bättre. Men det får väl bli nästa hund det... Nåväl, vi har några gånger kvar att träna på innan det blir dags för SM och det går som det går.

Lydnad har vi tränat i stort sett varje dag och efter att jag fått tillsägelse om att vara lite hårdare och ställa lite högre krav på honom har jag märkt en stor skillnad. Tidigare var jag lite väl slapphänt och ville inte "bråka" med honom på lydnadsplanen. Dels för att det finns så många som säger att man aldrig ska säga nej till hunden i lydnadsträning och att man absolut inte ska ta tag dem för då är det inte kul att träna mer. Hepp, men nu har det funkat iallafall trots att jag blivit strängare och inte accepterar lite mycket slams som förr. Självfallet har vi fortfarande kul när vi tränar, det märks tydligt på Bengtsson att han älskar att träna och göra rätt! Men jag har höjt kraven för vad som är bra och vad som ger belöning. Det har varit mycket nyttigt för mig att kunna träna tillsammans med mina nya vänner på brukshundklubben och att jag får någon som hjälper mig med att titta på oss när vi tränar. För att inte prata om vilken hjälp vi fått med störningsträningen! Där märker man stor skillnad! Det är så kul när träningen går framåt så nu längtar jag efter lite tävlingar igen ;o)

23/5 Igår var jag och tävlade lägre spår för första gången någonsin och så var ju Bengtsson med också så klart. Det var samling kvart i sju på Piteå BHK vilket innebar att jag var tvungen att gå upp klockan 05:00 på morgonen för att hinna dit, alldelens för tidigt egentligen men vad gör man inte? Innan var jag lite orolig för diverse saker, dels har jag varit riktigt förkyld dagarna innan och på fredagen hade jag ingen röst alls utan kraxade bara fram vad jag skulle säga. Tror inte att jag hade feber men kände mig långt ifrån på topp. Sen var jag ju så klart orolig för hur spåret skulle gå och upptaget, speciellt då sist vi spårade så klev Bengtsson gladeligen över 8 av tio apporter..... Visste med andra ord inte hur många vi skulle få med oss tillbaka på tävlingen. Men vår "panik-inför-tävling-markeringsträning" på torsdagen måste ha gett resultat för vi missade bara en enda pinne i ett riktigt svårt spår.

Nåväl, vi gick ut starkt med en tia på platsen och det kändes skönt eftersom det bara var vår andra platsliggning med skott någonsin. Men jag vet ju att han är helt skottfast. Mycket riktigt så ryckte han till lite grann på första skottet men vände knappt på öronen för de andra. Sen var det dags att åka ut i skogen tillsammans med alla de andra 16 lägre spår hundarna. Jag kan ju säga att det var ju inte direkt drömlandskapet för spår, nej kalhygge och myrmark med en massa jäkla snår och stubbar och skvattran. Upptaget gick inte så bra, vi fick bakspår och eftersom jag strulade lite extra så fick vi bara en 6:a där men till slut kom vi iväg. Vet inte riktigt hur mycket jag hann tänka men det som malde i huvudet var, "nej nu måste vi ha missat minst tre pinnar, eller fler..." Jag måste lära mig att lita på min hund och hans näsa för han spårade jättefint! Över diken, blöta myrar (läs mindre sjöar...) och genom stora buskage av skvattran där t.o.m jag tyckte att det luktade mycket. Att han sen plockade nästan alla apporterna var så himla kul att se, fast det är klart att får man köttbullar för dem så är det väl inte så konstigt ;o) Vi tog oss runt i perfekt tempo, något fort ibland men inte tokrusningen som det kan bli ibland. Det blev ett tapp men det reddes ut rätt så fort och så var vi på väg igen. Jag var lite fundersam vart vi missade den där apporten om det var den första vilket jag skulle tro eller om den låg ute på myren och flöt. Det var även ett ställe just innan ett dike som var lite skumt, Bengtsson for runt precis som om han hade en apport i näsan men det fanns ingenting där. Nåväl, jag känner mig faktiskt helnöjd med hans spårinsats. Han gjorde ett kanonjobb! =o)

Budföringen gick också den kanon, ett litet dubbelkommando eftersom han inte gick iväg på en gång men sen var det ett skolboksexempel. Lagom fart, ingen som helst reaktion på skottet inte ens en huvudvridning, bra ingång till mottagaren, inget hopp eller puss på denne och så direkt tillbaka i bra fart till mig och prefekt ingång. Domarnas kommentarer var: "Så där ska det se ut." Betyg 9,5.

Här var jag nöjd, vi hade efter tre moment klarat det som var mitt huvudsakliga mål för dagen, att bli godkända. Då var det "bara" lydnaden kvar då. För att göra en lång historia kort - det gick käpprätt åt helvete. Jag var inte taggad, Bengtsson var jättetrött efter spåret, uppvärmningen var ett skämt och resultatet blev därefter. Nej, det var bara att bita i det sura äpplet och inse att vi måste träna mer uthållighet genom att träna både lydnad och spår/sök samma dag. Vi måste också träna på att ställa ut en massa saker på planen och på den andra planen, samt att det sitter folk och tittar och mer med kommendering. Sen är det alltid en fördel om man själv känner sig helt frisk och pigg. Men, men, nu har vi provat på det och nästa gång går förhoppningsvis lydnaden mycket bättre, lite mer som den brukar gå... Till slut så fick vi iallafall ihop 398,25 poäng och blev godkända med marginal. Nästa gång går det bättre ;o)

14/5 Jaha, då var det dags igen då. Men jag tycker ju att det är så kul.... vi har tävlat lydnad igen och den här gången gick det bättre. Inga nollor och om än en något fladdrig och ofokuserad Bengtsson så klarade vi att ta vårt första 1:a pris i lydnads tvåan. Jag är glad så glad över att vi klarade oss utan nollor! Däremot är jag inte så glad över att han är så ofokuserad på mig på tävlingen, vilket gör att vi drar på oss onödiga dubbelkommandon.... men nästa gång går det ännu bättre! Är mycket nöjd med hoppet eftersom han där drog iväg en lång bit bortanför och till höger om hindret innan jag kommenderade sitt och han satte sig. Eftersom han var mer intresserad av att se vad domarna gjorde hörde han inte mitt första kommando på tillbakahoppet men nästa gång så hoppade han så fint så. Nu måste vi mest jobba med transporterna och positionen för själva momenten vet han vad de innebär men är fladdrig och slarvig i transporterna. Men det är ju det här som jag tycker är kul, att finslipa och att hela tiden prestera bättre. För jag vet att vi kan! Hur som helst så vann vi klassen och jag fick min första lydnadsrosett. (Den hänger på väggen ovanför Biabädden, fast husse tycker inte att den ska få vara framme...för ful säger han...)

Extra kul var ju att våra vänner från Umeå, Andrea, Thomas och inte minst Bengans fjälla Ines kom upp till Skellefteå för att tävla de med. Andrea och Ines gjorde en bra debut och hade inte matte slarvat och varit lomhörd hade det varit ännu högre poäng.... Men så fort tävlingarna var avslutade så avlägsnade vi oss för att låta vovvarna busa loss på en närbelägen fotbollsplan. Och hej bara vad kul de hade! Lyckades faktiskt få dem på bild också så de bilderna är upplagda i galleriet. När vi kom hem var det en trött liten voffsing som snabbt somnade på hallmattan med pipleksaken mellan frambenen.

10/5 Nu har vi, eller rättare sagt Bengtsson, gjort mentaltestet uppe i Luleå. Att vi överhuvudtaget kom med var en stor överraskning för mig, jag har ju alltid hört hur himla svårt det är att komma med, speciellt när man har en hund med HD-fel. Men vi kom med på det första som vi anmälde oss till. Inte för att jag på något sätt klagar, nej tvärt om det är ju jättebra så man slipper hålla på att oroa sig framöver om man kommer att komma med eller ej. Det var kallt och ruggigt i Luleå den här dagen, på morgonen snöade det t.o.m lite grann! Men det lättade lite grann längre fram på eftermiddagen och hellre att det är lite kallt än att det hade varit gassande solsken. Jag blev då svettig ändå när jag gick med Bengtsson och skulle hålla honom. Hunden själv då? Ja, han hade nog sin roligaste dag på länge. Det var som ett tivoli för honom, lite läskiga saker blandat med en hel massa roliga saker.

Hur gick det då? Ja, jag tycker faktiskt att resultatet var väldigt rättvisande och beskriver bra den hund som han är. En stor kamplust, både jakt och socialt, han kan bli arg men så fort det är avkollat att det inte var så farligt så bryr han sig inte mer. Däremot är han inte världens modigaste hund utan behöver ibland stöd från matte/husse att kolla av vissa saker. Vilket också medförde att han inte fick så högt på nervkonstitutionen utan fick nöja sig med en +1. Visst hade det väl varit bra om han hade lite mer dådkraft och även +2 på nerverna men jag tycker att han fungerar så bra ändå. På sätt och vis är det bättre att han avvaktar tills dess att vi är med för då är risken att han springer fram och lägger nosen i blöt på fel ställen lite mindre överhängande. ;o)

På den första stationen så gick det som väntat, testledaren fick sig många pussar när han försökte kolla tänderna och öronen. Kampen var inga problem varken med matte eller med testledare och att komma tillbaka med trasan och släppa den är inte heller några problem. Lilla bytet är Bengtssons favoritgren, redo och darrar när matte håller i halsbandet och sen full fart ut. Gripandet är inte direkt klockrent utan det blir lite släpp och omtagningar. Medans vi väntar på att de ska rigga upp banan igen är Bengtsson heltaggad och släpper inte banan med blicken. Andra släppet - full fart ut och då drar vi tillbaka den där trasan, plus att han trasslar in sig i linan och vet inte hur han ska bete sig.

Stora bytet är inga problem heller, kollar intresserat vad det är för något och sen springer han rakt fram till figuranten och hälsar. Fast när han väl har gjort det, då springer han tillbaka till lilla bytet igen! Den där trasan var min!! Vilket lockade fram en del skratt hos publiken och domarna.

Figurraden var det moment som var svårast för Bengtsson. Han var helt inställd på att snabbt komma till matte när han släpptes, men en meter framför figuren så tog det stopp. Han provar att bli arg på dem och skälla och morra, han testar att springa runt i en stor lov och liksom runda dem för att ta sig fram. Men de där jädrans figurerna finns ju i hela skogen. Han jobbade på och försökte hela tiden men det gick helt enkelt inte att ta sig förbi dem. Tillslut, när testledaren gått hela vägen fram till mig och satt och pratade med mig då kunde han ta sig fram. Andra släppet gick bättre, inte rakt på men nu klarade han iallafall av att ta sig fram för egen maskin. Positivt var att han hela tiden jobbade på och försökte verkligen ta sig till mig och det att andra gången gick det bättre då han insett att det inte var så farligt.

Dumpen och skramlet var inga problem, direkt fram till dem och kolla av han stannade inte ens upp utan gick rakt på. Släden var lite intressant, han stod längst ut i kopplet framför mig och var alert och uppmärksam men reste inte ens raggen förrän släden kommit halvvägs. Just innan den stannade då morrade han till lite grann men tyckte väl egentligen inte att det var så hemskt farlig. När han släpptes så trodde jag att han skulle gå raka vägen fram till den men just innan han var framme så tog han en lov runt och kollade istället upp gömslet där den kommit ifrån. Jag fick gå halvvägs fram innan han kollade av den själv. Trumgubben var också lite intressant, även här stod han längst fram i kopplet och kollade vad det där var för konstig figur som kom mot oss. Men det tog lång tid innan han bestämde sig för om den var farlig eller inte. Inte förrän gubben gjorde det sista utfallet mot oss, då tyckte Bengtsson att han var för nära och blev arg. Men när gubben demaskerades och vände sig om då var det inga problem att ta sig fram så fort matte släppte kopplet. Figuranten fick sig snabbt en puss och så var det klart med det.

Sen var det då dags för spökena vilket också var det moment som jag tyckte skulle bli mest intressant för att jämföra det med hur det gick på MH:t. Här stod han framför mig och kollade in dessa spöken som kom och var lugn fram tills dess att de hunnit ungefär halvvägs. Då blev han arg, riktigt arg! Men höll sig länge framför mig, som längst så backade han så att han stod jämsides med mig eller kanske ett steg bakom. På MH:t då stod han till slut längst bak i kopplet och var arg, så visst har han vuxit till sig och fått mera självförstroende och skräpa. Men även nu så behövde jag gå fram till spöket och prata med det första för att han skulle komma fram. Fast sen är det ju inga problem, så fort han ser att det är en människa så blir han lika glad som vanligt och helt glömt vad det var som var så läskigt. Sista leken och skotten var inga som helst problem, han reagerar knappt med att rikta öronen när skotten går av. Ljudkänslighet är inget för den här vovven, däremot spöken är läskiga. Fast matte är ju också lite spökrädd och gillar inte egentligen att vara ute när det är mörkt i skogen så det är ju lika bra det. ;o)

Till råga på allt så charmade han domarna totalt och vann nog även över lite fler beundrare till boxerrasen. Vi var nöjda med insatsen och känner att vi nu fått på papper ganska exakt den hund som vi känner sen tidigare.

4/5 Vi har som sagt var flyttat och befinner oss ca 13 mil längre norrut längs norrlandskusten, vilket också innebär att vi är bara 12 mil ifrån mina föräldrar och andra släktingar i Luleå. Det är också till Luleå som vi ska till helgen för Bengtssons Korning, det ska bli hur kul som helst. Jag är säker på att han kommer att klara det med glans - om han nu mot förmodan inte skulle göra det så spelar det ju egentligen ingen roll för jag vet ganska så väl vad jag har för hund i snöret iallafall. Det är bland annat en hund som visat bra mycket mera vakt nu på sistone i nya lägenheten, vilket inte är så konstig eftersom det är en massa nya ljud som han inte känner igen. Själv tycker jag bara att det är bra att han markerar när det är något som han tycker är skumt och förhoppningsvis så vänjer han sig snabbt vid det här nya husets grannar och trappstädare och barn som springer utanför dörren och alla andra saker som låter.

Ikväll ska vi på den allmänna träningen på Skellefteå BK, platsliggning med skott står först på agendan. Kanonbra säger jag, för det har vi inte haft möjlighet att träna så mycket tidigare och eftersom lägretävlingen inte är allt för avlägsen så är det ju bra att ha testat det före. ;) Jag tror och hoppas att jag/vi kommer att lära känna en massa trevliga och duktiga nya träningskompisar här. Hittills så har de som jag pratat med varit jättetrevliga och jag har redan blivit tillfrågad om jag inte vill sitta med i tävlingssektorn för klubben. Det blir nog en stad att bo i det här också! :D

23/4 Nu har vi tävlat Lkl 2 för första gången idag och det känns skönt att ha testat de nya momenten i skarpt läge. Resultatet då? Tja, inte så där strålande egentligen vi fick ett 3:e pris på rätt så ynkliga 128,5 poäng men jag känner mig väldigt glad och nöjd ändå. Det känndes ändå bra och i början var Bengtsson riktigt alert och med, och den känslan är helt otrolig när han ger sitt allt. Då blir jag bara så glad och stolt över min lilla kille - en helt otrolig liten hund. Tyvärr så varade inte den stämningen hela passet. Men jag vet att det finns där och ska bara försöka träna oss att plocka fram det lite oftare och lite längre perioder. =o)

Det var en dag av lång väntan och kalla vindar och efter 2,5 timmar var det äntligen dags för vår debut. Först ut var platsen och där kom dagens överraskning för mig, visst ja det var ju så att vi förare skulle gömma oss under platsliggningen. Måste erkänna att jag först igårkväll kollade igenom tävlingsprogrammet för att se i vilken ordning momenten var.... Nåväl, vi gick och gömde oss, men eftersom hunden bredvid Bengtsson genast började rulla sig och reste sig var jag lite smått orolig. Nu gick det alldelens strålande, Bengtsson låg som ett ljus hela tiden - förvisso intresserat iakttagande den "konstiga" hunden bredvid men ändå en klockren 10:a.

Resten av momenten gick väl lite halvdant, alla poäng finns på resultatsidan, det var en hel del störningar eftersom det gick en bilväg ca 20 meter ifrån parkeringen där vi tävlade. Det var även en cykelväg som passerade precis utanför staketet och eftersom det vid momentet fjärrdirigering passerade en riesen och en hund av mindre modell med tillhörande ägare var Bengtsson inte direkt fokuserad på matte om man säger så......vi fick en nolla. När jag väl fick kontakt med honom utförde han skiftena mycket fint, men det hjälper liksom inte när det bara blev två skiften totalt. Apporteringen gick, förvånansvärt nog, inte alls. Den luktade konstigt - måste se till att träna med okända apporter i fortsättningen. Sen ville han inte alls komma tillbaka till matte med den - vår andra nolla...

Vi hade en del slarv på andra moment som exempelvis ställande under gång som brukar vara vårt paradmoment, bristande koncentration i början gjorde att Bengtsson inte alls var med. Nej, det känns verkligen att vi måste träna med störningar och en hel del annorlunda sådana. Sen gäller finslipning på de nya momenten och även träna upp Bengtssons mentala kondition så att han inte måste få belöning efter varje moment. Märkte att han kroknade lite grann mot slutet. Som tur var så fixade vi hoppet och fick en 9:a där, vi var en av de få som klarade av hindret idag.

Nu är jag jättetaggad inför nästa tävling då vi har som mål att klara 160 poäng. Den kommer att gå av stapeln på vår nya framtida hemmaklubb Skellefteå BK. Japp, flyttlasset kommer att gå norrut och det snart. Vi ska bli Skelleftebor i maj =o) Så det kanske dröjer lite innan nästa uppdatering kommer, men jag lovar att rapportera hur hundlivet är även i denna norrlandskust stad.

Ikväll blir det en tidig kväll för imorgon är det dags för önlo's första MH (under vår regi) och det ska bli väldigt kul att vara med. Än så länge är jag ju ingen figurant utan kommer bara att vara allt-i-allo men det blir spännande det med.

16/4 Japp! Nu var det fixat, vår första titel och Bengtsson heter numera LP I Ringside's Katzo. Vi har varit på årets första tävling i Husum. Det var strålande sol och jättemycket hundar. Jag hade egentligen inte så höga förväntningar eftersom jag visste att han inte var genomtränad med mycket störning nu efter vinteruppehållet. Men jag såg det som ett träningstillfälle och chansade lite grann, det fick bära eller brista. Och den här gången bar det, även om Bengtsson nog gjorde sin sämsta tävling sen i sommar, han var totalt ofokuserad och gick rent ut sagt skitdåligt på linförigheten och fria följet. Tittade på allt annat runt omkring, alla människor som tittade på och snöhögar osv. Noll fokus på mig, tyvärr. Men, eftersom vi fixade en del tior iallafall så lyckades vi med nöd och näppe klara ett sista första pris för att få ut lydnadsdiplomet. Det känns ändå skönt att vi klarar det så bra även om han går såååå dåligt på tunga moment. Lite lustigt var också att han helt missade första kommandot på läggandet, det brukar ju fungera mycket bra, nu blev det dubbelkommando och bara en 5:a i betyg. Men det känns väldigt skönt att vi ändå klarat tre 1:a pris på raken och nu kör vi på med lydnadsklass två på en gång.

Våra kompisar var även där, Ines visade upp sin lekamen i ringen och som den snygging hon är så fick hon ett välförtjänt CK och hade hon bara travat lite mer hade hon tagit hem bästa tik också! Hon är så fin den lilla, eller rätt så stora, tjejen. Kanonkritik fick hon av domaren. Jättekul och nu hoppas vi bara att hon kommer att ställas lite mer i sommar. Susanne och Zimba var också och tävlade lydnad med oss, tyvärr så gick det inte hela vägen till ett 1:a pris, men det kommer nog snart det också.

9/4 Första lydnadspasset utomhus med alla boxerkompisarna och en mycket ofokuserad ung herre.... Vi träffades på klubben och körde först budföring med skott. Jag har lärt mig några viktiga saker idag, jag måste se till att verkligen rasta min vovve innan vi ska träna något, man skulle ju tro att jag redan visste det men icke sa nicke. Följdaktligen tyckte herr B att det var viktigare att springa och pinka lite grann först av allt. DUM MATTE!!!! Sen var det lite segt tempo fram till mottagaren och ännu segare tillbka till matte. Måste se till att öka motivationen ordentligt, det blir nog att ta fram bitstocken till nästa gång då jäklar brukar gruset spruta. På plussidan var det att han inte ens vände på huvudet när skotten gick av, han visade inte ens att han hörde det och det är ju alltid bra.

Efter det drog vi iväg till en stor parkering för lydnad, det gick väl sisådär. Nytt ställe och alla kompisar runt omkring bidrog till att uppmärksamheten på matte var så att säga något bristande. Men det gick lite bättre efter ett tag, skallet går riktigt bra även om vi måste träna på att sitta still också. Vi körde även en platsliggning på den blöta, kalla, grusiga asfalten och det gick ganska bra. Eftersom det var lite oroligt med andra hundar som satte sig upp och en ny stor Dobbishane, som en katt bland hermelinerna, satte han sig upp två gånger under 4 minuter. Första gången lade han sig själv innan jag hann säga åt honom och andra hann jag kommendera ett nytt plats. Nej, det gick väl hyfsat. Man vill inte gärna lägga dem när det är kallt och blött, när jag kom tillbaka så ligger stackarn bara och skakar. Det blir några fler platser nu under veckan så ska det nog gå bra till helgen. Vi avslutade med lite inkallning och fritt följ under kommendering, det gick ganska så bra. Eftersom jag tränar på att inte titta på honom utan rikta blicken rakt fram så ser jag ju inte hur han går och det är nyttigt att få någon annan som ser på med kritiska ögon. Han så trevlig ut när han gick men lite slarvig i halterna och speciellt i vänsterhalterna. Vi ska postionsträna i veckan så får vi se hur det går. Känns iallafall himla skönt att komma igång med träningen på riktigt. Lite synd att vi ska flytta snart.....

Nu har jag en trött liten voffsing som ligger och snusar i sin favoritbur i sovrummet och själv ska jag dammsuga och sen fika lite grann och njuta av känslan att ha varit ute flera timmar. =o)

8/4 Vi är hemma igen efter påsken och även en sväng upp till Luleå och blev så glada för att våren äntligen masat sig upp hit till oss också. Men vad händer idag då? Ja, då är det snöblandat regn nu på morgonen och jag som tänkt åka ut i skogen och spåra lite grann.... Nåväl, det kanske lättar till på eftermiddagen så man kan åka ut iallafall. Längtar så väldigt mycket efter att få komma ut skogen igen, känner mig lite som Ronja faktiskt. ;o)

Annars flyter det mesta på i en rasande takt här, om bara en vecka är det dags för första tävlingen och det blir spännande att se hur den går. Eftersom jag vet/misstänker att det kommer att gå på en blöt grusplan så har jag inte så väldigt höga förväntningar egentligen men nu är jag less på att harva runt i ettan så även om vi missar LP:t så kommer vi att fortsätta med tvåan direkt efteråt. Känner att jag vill ta nästa steg nu.

Nej, nu är det dags för morgonpromenaden - ute i snöfallet.... =o(

19/3 Familjen upptagen har tagit en dag ledigt och då hinner jag skriva några rader. Det är så kul att vi har våra trogna besökare på sidan som kommer tillbaka trots att uppdateringarna blir allt mer sällsynta. Jag vill också passa på att tacka för alla snälla uppmuntrande kommentarer som vi får i gästboken, det värmer alltid i hjärtat! =o) Visst kommer vi att klara våra mål inför 2005, åtminstone de flesta av dem och jag längtar så efter att vi ska få sätta igång! Den första lydnadstävlingen blir om ungefär en månad, 16:e april i Husum och om inget oförutsett händer så borde vi väl klara av att ta vårt sista 1:a pris i ettan. Men, man vet ju aldrig hur det kommer att se ut i april. Snön kan mycket väl ligga kvar i ett tjockt lager med tanke på hur mycket snö som har kommit nu mars tillsammans med riktigt kallt väder. Är det då kallt och mycket snö vete sjutton om det är så kul med platsliggning för en liten boxer... Men vi är anmälda iallafall så vi håller tummarna för att det ska gå bra och att det inte är allt för störig runt omkring - det är utställning på samma ställe och har man otur så blir det onödigt många svåra störningar. Men, men, den dagen den sorgen nu tränar vi iallafall på för fullt med momenten i tvåan så att vi kan debutera där inte allt för långt efter.

Vad som nu står på tapeten är egentligen sittande i grupp för nu har ett annat problem dykt upp i samband med platsliggningen. Ni som var med förra våren kommer kanske ihåg att Bengtsson hade myror i brallan och inte klarade av att ligga kvar still när matte gick iväg. Nåväl, efter mycket träning så går nu platsen som en dans och han har klarat av att ligga kvar trots att hundar kommer fram och nosar på honom, springer iväg och leker och studsar upp och varnar för inkräktare. MEN, nu är det istället så att så fort som vi ställer upp på led för platsliggning så lägger han sig ned på en gång utan kommando. Han vet ju vad som kommer och att det inte är någon idé att göra något annat så jag behöver bara stå bredvid någon efter avslutat träningspass med han i koppel och så lägger han sig ned för då är det platsliggning som gäller. Inte så bra när man kommer upp i klasserna om hunden lägger sig före kommando..... Istället har vi nu tränat på sittande när de andra ligger bara för att han inte ska lägga sig utan att jag har sagt till. Det går framåt, även om han gärna vill lägga sig ned efter några minuter men det blir bättre. Nu får det gärna bli barmark också så vi kan vara ute och träna mer.

3/3 Nu skäms jag nästan.... Det har ju gått så lång tid sedan sista uppdateringen, men jag har verkligen inte haft tid det har varit fullt upp hela tiden. Känns som om det var längesedan som jag hade en kväll för mig själv utan en massa saker att ta itu med hela tiden. Bland annat har vi hunnit vara ned till Särvsjö och hälsat på Björns föräldrar i nästan en hel vecka - himmelriket för Bengtsson! Det händer spännande saker nästan hela tiden, vi har hämtat ved i skogen, fiskat, åkt skoter och skidor och även promenerat i skoterspåren. ALLT är kul enligt Bengtsson! Matte och husse skottar av gården - superkul!! Var eviga spadtag som man tar ska han vara med och försöka äta upp snön som vi skottar iväg, det märks verkligen att det här är en lägenhetshund som inte är särskilt van vid vanligt gårdsarbete. Måste erkänna att tillslut så blir man lite less på att hela tiden ha en galen boxer som hänger efter spaden. Han har också tagit allvarligt på sin uppgift som skogshuggare och insamlare av riset som blir över..... Det är fullt upp mest hela tiden med andra ord för unge herr Bengtsson när vi hälsar på "farmor och farfar". Som tur är så får han vila ut ordentligt på natten då han sussar med matte under täcket. Det är ju faktiskt ganska så mysigt att ha honom i sängen, speciellt då det ibland blir lite kallt i gäststugan på natten, men fy f-n vad skitigt det blir på lakanen! Det är tur att han inte får vara i sängen hemma. Som vanligt är det väldigt skönt att komma bort från vardagen hemma och tänka på andra saker, nu ser vi fram emot att åka tillbaka över påskvecken och goa oss i vårsolen.

På hemmaplan fortsätter vi att köra på med lydnadsträningen inomhus på måndagarna och nu känner jag att det går lite framåt igen. Skallet går riktigt bra, han har ett bra skall för att vara boxer (av de som jag har hört alltså) och nu kommer skallen lite tätare inpå också. Vi har även lagt ihop hopp och apport och det har gått över förväntan. Märker att han tycker att det är kul med nya moment och variation, det har nog gått lite väl mycket i gamla hjulspår de senaste månaderna. Men i takt med att ljuset återvänder så kommer även mer motivation till träning. Har tänkt att vi ska anmäla oss till lite tävlingar nu här framöver så vi kan börja beta av våra mål inför 2005.

:: 2005 års mål ::
* LPI
* LPII
* Göra mentaltestet och eventuellt även extriörbeskrivningen för skojs skull
* Uppflyttad till högre klass spår
* Uppflyttad till högre klass sök
* Deltaga på Boxer SM i lydnad och bruks
* Plus att jag väldigt gärna vill åka ned på uppfödarträffen i år, tror att det skulle vara otrolig givande och intressant.
* Eventuellt ska vi även prova på skydd eller IPO, men det är inte bestämt ännu.
* För min egen del vill jag bli en bättre hundförare och vara lite mer kritisk tänkande i träningen och försöka analysera det vi gör lite mer än vad det har blivit av hittills.

31/1 Ketchupeffekten, först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen kommer allt! Känner bara att jag är tvungen att skriva lite grann igen. Igår var vi nämligen och premiärkörde drag för första gången i vinter. Vi lånade sele av Agnes eftersom vi inte hunnit köpa en som passar i vinter, jag lånade även skidor, pjäxor och stavar av Jenny som var så snäll och lånade ut sin utrustning. Sen bar det iväg, vi körde efter Marcus med inlånad schäfer och Bengtsson drog riktigt bra! Även när vi inte längre hade dem i synfältet körde han på riktigt bra trots att vi mötte andra ekipage på väg tillbaka. Tyvärr så har jag fortfarande inte lärt mig vad det betyder att sluta när det går som bäst så vi körde längre än vad vi borde ha gjort vilket innebar att jag var helt död på vägen tillbaka. Fy fasiken vad det är jobbigt att åka skidor! Man har ju kondition som en skröpplig 80-åring.... nja kanske inte riktigt men då kändes det som det. Men hur som helst tog vi oss tillbaka och på slutet drog Bengtsson riktigt bra igen. En härlig tur som gav mersmak! Sen när vi stod och kikade på de andra som for iväg var Bengtsson lika taggad att sätta fart igen, så nu är det bara till att köpa en egen ny sele och sätta fart i spåren. (För husse alltså, jag kommer inte att åka med Bengtsson tror jag. För min del blir det bäst med lite träning på egen hand så jag lär mig att stå på skidorna hela spåret runt och kanske även förbättra tekniken.... )

Idag var det stålande väder så vi bestämde oss för att åka ut en sväng efter lunch, Bengtsson hade fått ett nytt halsband som skulle visas upp för omvärlden och förevigas på bild. Sen hittade vi den roliga funktionen på kameran när man tar flera bilder i snabb följd - skit häftigt! Får vi bara lite bättre ljus så kan det nog bli riktigt sköna bilder. Lite prover finns i galleriet än så länge, och på framsidan så klart. Ikväll var det så dags för lydnadsträningen inomhus och jag måste säga att det gick riktigt bra. Nu har han vant sig vid miljön och att de andra kompisarna liksom bara finns där i bakgrunden och inte är där för att busa. Fokuserigen var mycket bättre och inkallning med ställande fungerade riktigt bra. Apporteringen gick sisådär, lite tugg men ganska ok. Desto roliga tycker dock Bengtsson att det är när han får apportera bilnycken eller andra nycklar. Det går jättefint och utan tugg. Kanske skulle förslå det på nästa tävling ;o) Har iallafall börjat hitta tillbaka till min motivation och tycker det är riktigt kul igen!

29/1 Oj, nu har det nästan gått en månad sen sista gången jag skrev men egentligen har det inte hänt så mycket sen sist. För oss tvåbeningar har det iofs varit ganska fullt upp, jag har hållit på med de sista finjusteringarna på uppsatsen inför seminariet som vi hade igår - det har dragit ut på tiden rejält kan man lungt säga..... Förutom det har dagarna fyllts av att skriva jobbansökningar till tjänster som verkar vettiga och jag kan ju säga det att det är inte särskilt kul! Man är ju inte direkt ensam om tjänsterna om man säger så.... jag tycker det är få som söker om det "bara" är 125 personer som konkurrerar om samma tjänst..... Om det är någon som vet med sig att de letar efter en nyexad marknadsförare som inte bara är jäkligt trevlig utan också är väldigt ambitiös så hör gärna av er! ;o)

På hundsidan så är det ungefär som sist, lite halvsegt med andra ord. Jag är så less på att det är snö överallt just nu!! Idag var det snöoväder när vi var ute, kul.... Man måste vara så väldigt kreativ för att göra promenaderna roliga, som tur är så finns det hundkompisar som man kan träffa lite nu och då iallafall. Vi har hur som helst kört lydnad en gång i veckan inomhus och det går lite bättre med koncentrationen för varje gång, varje pass har vi även avslutat med platsliggning och det går jättebra även om vi inte tränat det på länge. Jag är så stolt över lilla jycken när han ligger kvar då de andra flyger upp och ska kolla av "inkräktarna" som kommer för nästa pass. Ytterligare ökas svårighetsgraden av att vi lägger hundarna med endast 2,5-3 meter mellan varann, det går så bra så och jag är så glad. Däremot känner jag att min motivation för träningen har kommit lite på skam, det känns som om vi bara tränar samma saker hela tiden och vete sjutton om vi går framåt. Måste nog ta och boka in en tävling snart så vi har något att träna inför. Fast mycket har ju att göra med säsongen, det är inte lika skönt att vara ute utan vantar i minusgrader och sen att sätta ned en blöt och isig tennisboll i fickan - ja, ni kan säkert se det framför er. Trots det har vi varit ute och tränat en del, så vi är liksom i uppstartsfasen just nu. Egentligen tror jag att jag skulle behöva en privatlektion för att få nya tips och lite sparkar i baken. Hmm, kanske ska ta och tänka på det.

Utöver det så är jag just nu inne i en valpönskningsperiod, jag blir så valpsjuk när jag ser bilder på en massa söta valpar från intressanta kombinationer. Tänker en massa på vad jag skulle göra annorlunda med hund nr. 2 och vad jag skulle titta på vid valet av valp, hur träningen skulle läggas upp osv. Trist bara att det inte kan komma på fråga att skaffa en till liten legist i dagsläget. Jag vet ju att Bengtsson har så otroligt mycket kvar att ge, vi har ju knappt kommit igång med vår karriär och när väl barmarksperioden är här hinner jag inte med att träna mer än en hund. Nej, lillebror får allt vänta några år till, men han kommer var så säker! =o)

4/1 Nytt år och dags för nya äventyr! Vi är åter hemma i Umeå efter att ha firat julen hos släkten i Luleå och det måste sägas att det är alltid lika skönt att komma hem igen. Jag längtar alltid efter att åka hem till mina föräldrar när vi inte träffat dem på länge, men det är också skönt att komma hem till vårt eget bo efter ett tag. För Bengan (jag kommer ihåg att jag sa att jag aaaldrig skulle kalla honom för "Bengan" för det var så himla fult.... ja, ja, man ändrar sig) är det både himmel och helvete när vi är borta. Himmel för att det är så många trevliga människor att umgås med och det vankas nästan alltid god lyxig mat. Det som kanske är allra bäst är att han då får sova i min säng vilket han inte får hemma. Helvete, nåja kanske inte riktigt så farligt, för att man inte alltid får göra så roliga saker och för att det blir lite stressigt med så mycket att hålla koll på.

Idag har vi gått årets första spår, vädret är ju helt upp och ned i vanliga fall ligger snötäcket tjockt vid den här tiden, men eftersom det inte är allt för mycket snö i skogen nu passade vi på. Det gick väl, si sådär inte superklockrent men ändå godkänt tycker jag. Eftersom terrängen var hygge och öppet och det låg en hel del andra spår sen tidigare så tar jag inte allt för hårt på att han fick tapp vid två gånger, andra hälften av spåret gick bättre och han var mer fokuserad. Pinnarna plockade han jättefint både naturpinnar och sågade pinnar, fast jag har ännu inte kommit till det att han apporterar dem till mig det är snarare så att han hittar dem och plockar upp dem sen vill han ha dem för sig själv. Jag måste alltså vara snabbt framme och byta dem mot godis om de inte ska bli allt för söndertuggade.

Rent allmänt ser jag fram emot ett nytt spännande år som säkerligen kommer att fyllas med många boxeraktiviteter. Främst är planerna att vi ska tävla lydnad ganska snart och sen satsar vi på lägre klass när det blir barmark. När det gäller speciella boxerarrangemang så har jag tänkt mig att vi ska ta oss till Boxer SM i år, det känns som om jag inte vill missa det i år. Sen får vi se vad mer roliga aktiviteter, förmodligen en hel del.

Vill du veta vad som hände 2004?
Klicka här!