Vad hände...
- 2005
- 2004
- Tillbaka till 2007

21/12 Min dator hemma har kraschat… snacka om att man känner sig handikappad. Men det var väl bara väntat eftersom den har varit i riktigt dåligt skick under en lång tid. Förhoppningsvis så kommer min kära sambo att kunna hjälpa mig att fixa ihop den igen med hjälp av nya delar, det är väldigt bra att bo tillsammans med en tekniker ;-) Det var en himla tur att senaste numret av Boxerbladet hann färdigställas innan kraschen iallafall, ursch jag vill inte ens tänka på reaktionerna och stressen om den kraschat innan tidningen var klar… Men tidningen är klar och borde vara hos medlemmarna alldeles nu, snart, idag eller imorgon.

Nåväl, det här blir en liten kort uppdatering så att ni inte ska tro att vi helt har gått under jorden ;-) Det har vi inte, även om detta år i sammanfattningen känns lite grann som ett sabbatsår i alla fall om man tittar på resultaten. Istället har detta år, som jag tidigare skrivit, präglats av stora förändringar för mig privat vilket har tagit mycket energi och tid. Vi har alltså inte kunnat träna lika intensivt som tidigare, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag tidigare pluggade och gick arbetslös en period och nu jobbar jag heltid. Men tränat har vi gjort och haft skojigt tillsammans har vi definitivt haft. Under året har vi genomför tre tävlingar, två lydnad och en i bruks och även om vi inte lyckats knipa det sista 1:a priset i Lkl2 så är jag nöjd med vår insats med tanke på träningen. Jag vet ju att vi kan det, nu handlar det mest om att jag måste komma tillrätta med mina nerver och inte bete mig som en stel pinne inne på planen. Bengan känner liksom inte igen mig då utan undrar vilken alien det är som har besatt hans matte ;-) Det kan man inte direkt klandra honom för. Så nästa år tänker jag försöka ta mig ut på lite fler tävlingar och träna mig själv lite mer. För nu börjar jag känna mig lite laddad igen att ge mig ut på planen och visa vad vi faktiskt kan göra tillsammans.

De mål som vi lyckades uppnå under året var att bli godkända i högre spår och ta ett cert på utställning. Jag är mycket stolt över båda dessa prestationer och min lilla underbara hund. Vi tar resten av målen nästa år istället.

Med det så önskar jag er alla en underbar jul och stort lycka till med allt som ni företar er under nästa år.

15/9 Nu känner jag att det är dags att göra en lite ordentligare uppdatering och berätta lite om vad vi pysslar med jag och Bengtsson nu för tiden. Det här året har ju minst sagt varit fullt av förändringar, året började ju med att jag fick ett nytt jobb där jag jobbar heltid på ett mycket roligt och intressant företag. Min tjänst ligger helt i linje med min utbildning och intressen så det känns helt rätt. Bara den omställningen har självfallet gjort att tiden för Bengtsson har minskat drastiskt, det blir inga timslånga lunchpromenader längre och inte heller långa lydnadspass varje dag. Men jag har dels blivit mer realistisk och insett att det inte är möjligt att ägna lika mycket tid åt hunden när man jobbar heltid och dels har jag blivit bättre på att gå ut och köra korta pass lydnad på gräsmattan utanför. Försöker såklart fortfarande se till att vi hinner göra något ”ordentligt” varje kväll, även om detta många gånger innebär en långpromenad eller en cykeltur.

Sen har det ju blivit en del förändringar på det privata planet. I våras separerade jag från min dåvarande sambo, även om det var en relativt smärtfri process så vet ju alla som någon gång varit med om att avsluta en längre relation att det är ofrånkomligt att det känns jobbigt. Men jag ska inte klaga, det var helt rätt beslut och vi skildes som vänner. Sen hade jag en ofantlig tur och träffade en underbar man som nu delar min vardag och förhoppningsvis även min framtid. Han är också en härlig husse åt Bengtsson och dessa två kom överens från första dagen. Detta är ju såklart av största vikt, vilket jag också var tydlig med i början. ”Inga allergier eller hundrädslor om jag får be.” Men inga problem med något av det, han kommer från en familj som har haft hund i flera, flera år. Att sen hans bror är boxerfrälst och bara älskar Bengtsson gör inte saken värre. ;-)

Det här året har också inneburit ett nytt tufft uppdrag, Boxerbladet. Jag tackade ”ja” till uppdraget som redaktör för vår medlemstidning och jag visste i ärlighetens namn inte vad jag tog på mig. Det är MYCKET jobb med att få tidningen klar, mycket mer än vad man tror från början. Men trots att jag sliter mitt hår och stressar som en tok ibland för att jag måste få det färdigt så är det ändå med stor tillfredsställelse som man skickar in det färdiga arbetet till tryckeriet. Med få undantag så har responsen varit positiv vilket också gör att man över huvudtaget kan tänka sig att ta på sig sådana här uppdrag. Nu är det inte länge tills BB nr3 kommer hem till medlemmarna och jag hoppas att alla kommer att känna att det blev ett bra nummer.

Bengan har också under 2006 blivit barnvan. Från att knappt ha träffat några barn under 10 år alls, förutom småbebbar, tidigare så har han blivit värsta lekfarbrorn till små pojkar och flickor. Det är så skönt att se att han klarar av det och att han lyssnar när de kommenderar honom hit och dit i sin uppspelta iver över att ”vovven är så duktig”. Återigen så visar min älskade lilla hund att han är en sund och trygg hund.

När det gäller tävlingar så har det däremot blivit mindre av den varan. Vi har kommit ut på en tävling i år, högre spår på hemmaklubben här i Skellefteå. Då var mitt mål att vi skulle genomföra tävlingen och bli godkända. Det blev vi också och jag var mycket nöjd med Bengtssons spårande, han gjorde ett kanonupptag och jobbade mycket fint i hela spåret trots en del tapp så hittade han hela tiden tillbaka. Att sen uppletandet gick rakt åt h-vete är ju en annan femma. Vi har tränat det alldeles för lite, och nu är vi inne i en lite negativ spiral för träningen går dåligt och då tappar jag lite motivation – vilket leder till att vi tränar det ännu mindre…… Knäppt javisst, men ibland är det så. Lydnaden på tävlingen var jag inte heller särskilt nöjd med, vi hade en del onödiga nollor på moment som vi borde ha haft bra poäng på. Men det är ju så att man måste ut och tävla och få lite rutin i kroppen och detta tycks man behöva förnya varje säsong. Trots allt så kände jag mig nöjd med att vi lyckades bli godkända med god marginal. Nu får vi se om det hinner bli någon fler tävling i höst för vår del, annars får vi satsa järnet på uppflytt nästa år.

Förra helgen var vi också och ställde ut Bengan när Umeå BK hade sin officiella utställning. Domare var Maritha och jag tänkte mest att det är ju kul att ställa honom en sista gång för en noggrann och kunnig domare, tanken på Cert var väldigt avlägsen. Desto roligare var det såklart att hon fann honom värdig ett Cert trots sin något ringa storlek. Det var också himla kul att se de fina tikar som visades under dagen, särskilt Ingelas nya tik Von Ellinghaus Giga och Jennys Jipotimas Yin. Dessa två imponerade storligen på domaren och hon hävdade bestämt att dessa även skulle stå sig i konkurrensen i Europa. Det är det inte alla som gör! Yin hade ju redan vunnit Boxer SM i år så hon har ju visat att hon är i topp här i Sverige. Men i Umeå fick hon se sig slagen av Giga som slutade som BIR och sen även som BIS-2. Hon hade knipit BIS:et om hon hade hållit ihop och travat fint hela tiden i sista slutspurten, men den här gången fick hon se sig slagen av en schäfer istället. Men Giga är en superfin tik som verkligen kan röra sig och får hon bara mogna lite så kommer hon säkert att gå långt. Att det sen är Ingela Nordahl som äger henne hintar ju lite om att hon säkert kommer att synas en hel del på appellplanen också. Vi håller alla tummar för detta ekipage i framtiden. Ja, det är väl ingen som har missat att Ingela nyligen har gett boxerrasen ytterligare en brukschampion. Hon och Ebba knep äntligen det sista certet på utmärkta 591 poäng för att de skulle få ut championat titeln. Ett mycket, mycket välförtjänt championat av de som har varit så nära så många gånger men inte nått ända fram. Vi säger ett stort GRATTIS till dem!

Nu i helgen ska vi ha en riktig skogshelg jag och Bengtsson, husse är tyvärr bortrest så jag och Bengan får roa oss bäst vi kan. Imorgon bär det av ut i skogen med några vänner och deras lilla ystra oväder till valp. Modell dvärgschnauzer närmare bestämt och en riktigt kaxig liten kille som vet vad han vill. Bengtsson ska få spåra och köra lite uppletande och lilla Sigge ska få prova på lite spår och se om poletten trillar ned. ;-) Jag håller tummarna för härligt höstväder. Det blev ett riktigt långt inlägg det här, *hehe* får se det som att jag kompenserar för att jag varit så dålig på att uppdatera tidigare.

10/9 Yes! Där satt den, lika oväntad som välkommen. Vårt första utställningscert! Vi har varit på utställning i Umeå och visat upp oss för Maritha Östlund-Holmsten, vår kära ordförande. Efter en noggrann granskning så kom hon fram till att min lilla guldklimp faktistk var värd ett cert då hans förtjänster överväger i hela sammantagningen. Kritiken finns att läsa under utställning.

Mer info och bilder kommer senare.

29/8 Det är så mycket som borde uppdateras men jag orkar nog bara berätta lite kort om allt som har hänt. Först och främst har vi ju varit på läger en vecka i Villingsberg och tränat sök. En skitrolig vecka som var påfrestande för både två och fyrbenta deltagare. Vi hamnade i en av sökgrupperna och hade himla trevliga och goa gruppmedlemmar :o) Vår instruktör var Hasse Hongelin som tålmodigt delade med sig av sina kunskaper till oss mindre kunniga. Tyvärr så gick själva söket inte så bra för Bengans del, värme, dålig kondition - som får skyllas på att matte inte har tränat tillräckligt - och länge sen sist när det gäller söket gjorde allt sitt för att det inte skulle gå så bra. Men på lydnaden gick det bra :o) och vi fick en del bra tips på hur vi skulle kunna förbättra momenten. Främst var det framåtsändandet som verkligen gick framåt ;o) *hihi*.

Jag har fått en hel del jättefina bilder, dels sådana som jag tagit själv men också från Monica som har delat med sig. Men de får ni tyvärr vänta på ytterligare en liten stund...

Sen har vi faktiskt även hunnit med att tävla för första gången i år också. I helgen som var så debuterade vi i högre klass spår och det var riktigt spännande. Vi har ju inte tävlat tidigare i år och det kändes ovant och pirrigt. Målet var att bli godkända och genomföra hela tävlingen, vilket vi också blev. Vi började starkt med 10 på platsen, upptaget och en 9:a på spåret. Sen gick det inte lika bra. Precis som väntat nollade vi uppletandet, vilket har blivit ngt av ett knas-moment. Men vi vet ju vad vi måste fortsätta jobba på. Lydnaden gick väl ung som förväntat förutom två onödiga saker. Eller kanske tre.... fria följet var en katastrof, vi kan mycket bättre än så. Men krypet nollades oväntat och på hoppet så hade han för bråttom tillbaka och hoppade innan mitt kommando.

Fast som alltid efter en tävling så får jag mersmak så nu ska jag försöka hinna med några tävlingar till i höst innan vintern åter tar sitt grepp om oss. Så vi får väl se vad som händer :o)

29/7 Nu är vi hemma en snabbis och packar om våra väskor inför en spännande vecka på Boxerläger och mitt i alltihopa passar jag på att uppdatera sidan lite grann.

Semestern har äntligen börjat, första veckan är avklarad redan och vi ser fram emot ytterligare tre härliga veckor. Den första veckan är spenderad i Kalix skärgård och har varit långt ifrån en vilovecka för Bengans del. Barn i parti och minut som alla vill leka med den snälla och duktiga boxern, vilket är mycket nyttig träning för Bengtsson som tidigare inte träffat särskilt mycket barn i de lägre åldrarna. Men nu är han hur go och tålig som helst och ställer alltid upp på lek. Till slut måste dock matte gå in och bryta och säga att nu måste vovven få vila en stund för han är så trött. Han har också blivit sjövan under den här sommaren. Midsommarhelgen var egentligen den första gången som Bengan satt i en bått och då var det även läskigt att gå ut på de svajande bryggorna. Men nu, världens morskaste hund som hoppar i och ur båten innan vi ens har lagt till. Vilket också leder till att ibland så missar man.... och drasar ned i vattnet. Men, men det är sånt man får ta och man lär sig ju ;-) Bengtsson har även under veckan lärt sig att åka vattenskoter i hög fart och han riktigt njuter av att sitta längst fram och vinden fladdrar i öronen.

Egentligen började det med att han höll på att få "panik" när jag och husse skulle åka iväg och lämna honom helt ensam - det var ju bara typ 8 andra personer på stranden - så hunden bestämmer sig helt enkelt för att simma efter trots uppmaningar från oss på skotern och att vända om. Icke sa nicke! Här ska inte vändas om nånting alls! Jag ska med! Jaha, vad gör man? Jo, man lyfter ju upp jycken på skotern så får han väl följa med. Från den gången skulle han alltid med när vi skulle iväg och åka. Han hoppar upp på skotern från bryggan och från båten som om han åkt sån hela livet.

Ja, det är härligt med sommar och ledighet så nu tänkte jag packa om mina väskor och göra mig i ordning för en veckas hårdträning i Villingsberg. Vi ses väl där?!

8/6 Nu har det gått så lång tid att de flesta nog tror att vi helt har lagt ned allt vad hemsidan heter....vilket det faktiskt har känts som ibland. Det är helt enkelt så att det har varit så väldigt mycket annat på gång i mitt liv under den här våren att ingen tid har funnits för att sitta framför datorn och jobba med hemsidan. Det har hänt mycket i privatlivet och jag och Bengtsson har flyttat ifrån vår f.d. sambo/husse. Numera bor vi i egen lya och trivs bra med det livet. :o)

Jag har en känsla av att året 2006 kommer att till mindre del än 2005 präglas av framgångar inom hunderiet. Vi kommer att fortsätta träna så klart, men hur det blir med tävlingar får jag låta vara osagt. Förhoppningsvis så blir det lite tävlingar till hösten, men nu under våren har vi helt enkelt inte haft tid att ligga i hårdträning och än mindre tävla.

Det blir inte heller något SM för vår del det här året, trist men det känns ändå rätt. Vi har inte hunnit träna nog för att kunna konkurrera vare sig på lydnadsplanen eller i skogen så jag fattade rätt beslut. Hade vi bott närmare hade det kanske varit en annan sak, men när det är 80 mil enkel väg känns det genast lite jobbigare. Sen har jag ju faktiskt anmält oss till boxerlägret i år, något som jag verkligen ser fram emot! Så lite roliga boxer-aktiviteter blir det iallafall för oss :o) Så vi som inte ses på SM kanske ses på lägret istället?

2/4 Nu blev det fel igen..... Det var ju på väg att bli vår och vi såg fram emot att kunna komma ut i skogen och spåra och söka igen för att ladda inför den stundande säsongen. Men icke sa nicke! Nej, istället vräker det ned snö i stora lass och lägger alla våra planer på skogsträning djupt nedbäddade i vit kall massa. Ja, vad som känns bra är dock att dagarna blir längre och längre och vetskapen om att det faktiskt måste bli vår på riktigt någon gång till slut. Då jag har mycket att göra på jobbet blir det lite si och så med träningen på kvällstid men go som han är lill-gubben så finner han sig i det också. Vi brukar iallafall passa på att träna en del inne i köket för att slipa till positionen som tycks ha bleknat bort ur minnet under vintern. Det är alltid härligt att se hur taggad han är på att få jobba lite grann. Ursch, kan det inte bli vår snart så vi kommer ut!!!

Vi hade ju en träningstävling för ngn vecka sen då vi skulle köra igenom lydnadstvåan för att kolla formen. Kvällen till ära var det SVINKALLT, så klart.... Men vi hoppade över alla moment som innebar att lägga sig ned på marken, d.v.s. platsen, läggande under gång och fjärren. På de få moment som återstod skrapade vi ändå ihop 103 poäng. Inte kanon på något sätt, men det kändes ändå ganska ok. Nu är det störningsträning och längre perioder av fokusering som står på tapeten. Plus då denna inkallning med ställande som alltid tycks ställa till det för oss. Tränar helt enkelt på för korta avstånd på träning och då blir det självfallet fel på tävling också. Tänk att man kan veta vad man gör fel och ändå så gör man det, knasig man kan vara. ;o) Positivt är att apporteringen känns ganska så bra nu, tränar den inte allt för mkt för att nöta ut den utan bara ngn gång ibland.

Jo, jag har ju glömt att berätta om att vi varit iväg till tandläkaren med Bengtsson. Han lyckades med konststycket att slå av en av hörn-tänderna i överkäken i en liten sammankomst med sin kompis Thera. Det var visst en liten pinne som var väldigt viktig för båda parter.... Hur som helst så slogs tanden av på undefär hälften, vilket innebar att en rotfyllning var av nöden. Allt gick dock bra, förutom att det blev ett litet hål i plånboken. Men det får det lov att vara värt! Bengtsson är då lika glad som alltid :o)

21/3 Med risk för att upprepa mig så måste jag nog ändå säga att det inte händer allt för mycket på hundträningsfronten just nu. Fast det börjar så smått att bli bättre, min motivation till träning stiger iochmed att dagarna blir längre och ljusare. I helgen körde vi två lydnadspass, både lördag och söndag. Lördagens gick mycket bättre, en supertaggad hund som det verkligen bara spratt i. Hur kul som helst! :o) Trots regn, hagel och blåst, men vad gör man inte för att träna lite hund ;o) Sen körde vi lite på söndagen också, då i strålande sol men på en isbana där fästet inte direkt var det mest önskvärda. Men lite rutan och apportering fick vi iallafall in. Då kunde matte stå där det iallafall var barmark och tryggt.

Det som stundar för tillfället är en träningstävling på onsdagkväll då ska vi köra igenom tvåan och se hur mycket vi behöver träna för att få ett 1:a pris ;o) Ganska mycket skulle jag tro.....

19/2 Det händer inte så mycket på den aktiva hundfronten för tillfället. Lydnadsträning blir det mest på helgerna och då blir det korta pass p.g.a det som vi kallar för vinter.... När det är kallare än -10 är det inte så kul med blöta vantar, vilket är lika med iskalla händer. Fötterna fryser också till trots rejäla kängor, för att inte tala om en viss boxerherre som verkar frysa en del om de ädlare delarna vid allt för mycket sittandes i snön. Summa summarum, det blir korta och intensiva pass.

Däremot så händer det en hel del annat. Jag håller på att avsluta uppfödarutbildningen, har bara två delar kvar. Foder och anatomin. Sen har jag gått allihop och det känns skönt. En hel del av tiden som kallas för fritid går även åt till att försöka sy ihop projektet Boxerbladet. Jag tror att det blir jättebra till slut men eftersom jag varit tvungen att lära mig ett nytt program så har det tagit mycket tid och kraft så här med första numret. Men det är samtidigt väldigt kul. Hoppas att ni alla kommer att tycka att tidningen känns minst lika bra som tidigare. :o)

Jag kommer även att sticka över en sväng till England nu å jobbets vägnar, fick reda på det i fredags...och jag åker på måndag.... Lite att fixa före det också om man säger så.

Jag säger bara tack, tusen tack till Bengtssons dagmatte Maria som ser till att min älskling har det bra på dagarna och får busa med Thera. Vad skulle vi göra utan dig?!

Jo, sen har jag även gjort en ny hemsida till Coldwind's Kennel här i Skellefteå. Kika gärna in där och se vad de har för hundar och planer för framtiden.

29/1 Ja, nu är vi tillbaka på riktigt och jag har en mycket trött boxerpojke som ligger i bia-bädden och snarkar så sött. Tänk, egentligen skulle vi ha kunnat kallat Bengtsson för Korad nu om det inte hade varit för ett mycket nesligt C.... Vi har alltså gjort extriörbedömningen för korningen idag med godkänt resultat. Det hade kanske varit roligare att göra det för en duktig rasdomare men, men nu är det iallafall gjort. Intressantast av allt var mätningen, jag har ju alltid tyckt att han är kvadratisk och fint balanserad och nu har vi fått det på papper också. Bengtsson mäter 61x61 cm. Bättre än så blir det inte :o) Lillkillen skötte sig exemplariskt under hela dagen idag, både i utställningsringen och under beskrivningen så jag är mycket nöjd med honom. De allra flesta kryssen hamnade inom det korrekta men några mindre avvikelser fanns det, även om jag inte direkt höll med domaren i allt det han sa. Tycker inte direkt att jag kan kalla Bengtsson för något luftig...att han är en hane i medelformat det köper jag rakt av men inte sjutton tycker jag att han är luftig. Men, men, vi är godkända nu hur som helst och det känns jättekul.

Nu får vi se när nästa utställning är, det får vänta tills dess att det är dags för utomhus varianterna där hunden kommer mer till sin rätt. Det vore så himla skoj att ställa på någon mer boxerspecial men de ligger ju så himla långt bort allihopa så jag vet inte om vi orkar/hinner åka på någon innan det är dags för SM. För dit måste vi bara! Kommer säkert att behöva ta ut flexdagar ifrån jobbet för att hinna ned, men det ska väl inte vara ett problem :o) Fram tills dess hinner vi säkert också komma igång med det andra tävlandet, har redan anmält oss till en träningstävling i mars för att kolla av formen. Det blir spännande....att vila sig i form verkar ju vara en koncept som funkar för många, kanske även så för oss ;o)

Men vi ska ju även hinna med en del drag innan dess, har fått påtryckningar nu från flera håll om att det är dåligt med uppdateringar kring dragträningen. Men med ett nytt heltidsjobb, ett antal andra sidor att uppdatera och en medlemstidning som ska bli färdig så tycks tidne inte riktigt räcka till i samma utsträckning.... Men här kommer en liten rapport från draget.

Vi har haft vår sista träff på drag-kursen och jag måste säga att resultatet är över våra förväntningar. Bengtsson har verkligen taggat till och tycker att det är superskoj att dra, speciellt när det är andra hundar i spåret. Det är hur kul som helst! Tyvärr så har Björn dragits med en seglivad förkylning som har gjort att han inte har kunnat åka skidor med Bengan som det var tänkt. Istället har det varit jag som agerat släpankare bakom Bengtsson i skidspåret... Men trots de något sämare förutsättningarna har han skött sig utmärkt. Det är inte ens ett problem med omkörningarna utan han fortsätter förbi i bra takt, vi körde t.o.m ifrån en av hundkompisarna i spåret. Där trodde jag att han skulle vilja stanna och socialisera lite, men icke. Det gick hur fint som helst. Så nu kommer vi att försöka träna tillsammans med dragklubben här i stan på onsdagar och söndagar och efter hand utöka distanserna så att de blir längre och längre.

Egentligen var tanken att vi skulle ha deltagit i en prova-på tävling 2km lina, som gick här i helgen. Men eftersom Björn var förkyld fortfarande så blev det inget av med det, lite trist förstås fast jag och Bengtsson åkte och tränade lydnad istället så vi var lika glada ändå. Att börja tävla officiellt är fortfarande långt borta, för det första så har vi inte kört in Bengtsson med pulkan ännu och för det andra så har Björn ännu inte insett tjusningen med tävling. Så än så länge gör vi detta för nöjes och tränings skull och lämnar tävlandet därhän, men vem vet... kanske i framtiden...

Åter lite grann till utställningen som var idag. Det var faktiskt ganska många boxrar anmälda för att vara här uppe, hela 11 st. Vilket så klart var himla skoj, det blir tydligt fler och fler boxrar i den här delen av landet också. Domaren var inte direkt frikostig med CK:na men fina Indra fick iallafall sitt välförtjänt. Lotta, Snazzy's Kennel, hade en bra dag. 3 BIR på fyra hundar..... inte illa. Eftersom hon hade både sin dobermann-hane och boxertiken i BIS-finalen fick jag rycka in och visa Indra. Det var himla skoj, hon är så söt och fartig den tjejen och hade inga som helst problem att gå med mig. Vi skötte oss riktigt bra båda två och jag lyckades visa henne till BIS-4! (Ja, jag kan ju alltid låtsas att jag hade något med det att göra... ;o) ) Kul var det iallafall att boxern fick placera sig bland alla BIR-hundarna.

29/1 Vi är hemma på lunch efter att ha varit på utställning på förmiddagen. Ska tillbaka för extriörbedömning på eftermiddagen så rapport därifrån kommer senare. Denna gång räckte det inte fram till ett Cert men Bengtsson skötte sig exemplariskt både vid uppställning och i rörelse så jag känner mig jättenöjd med honom ändå! Kritiken finns att läsa under utställning.

12/1 Vi har varit på första träffen för dragkursen i tisdagskväll och det var superkul! Först ca 1 tim teori och sen fick alla människor åka spåret runt för att veta hur det gick och sist fick man åka med hunden. Det är ju så lyxigt att skidspåret börjar på planen 10 meter ifrån klubbstugan så det är inte direkt långt att gå. Jag åkte bara lite skidor själv och tyckte att det var skitkul så även jag blev taggad att åka mera själv. Känner att jag måste öva upp balansen och tekniken innan jag vill åka med hunden.

Det var alltså Björn som åkte med Bengtsson och första svängen som de åkte var ca 2-2,5 km lång. Tyvärr var det ingen som startade före så de fick ingen draghjälp den gången och enligt utsago så gick han som skit den första halvan av sträckan. Ville inte dra alls utan sprang mest bredvid och lullade på, Björn sa att han var precis beredd att ge upp och koppla lös honom när han äntligen fick lite fart och kom igång med att dra. Sen gick det tydligen riktigt bra andra halvan av sträckan och de hade god fart när de kom i mål. Först hade vi inte tänkt att han skulle köra nå mer den kvällen men när vi stod där och pratade lite grann så var det andra hundar som for iväg och Bengtsson blev riktigt taggad, skällde och ville bara sätta iväg efter dem. Ja, tänkte vi, varför inte köra en kort sväng igen då? Sagt och gjort så satt de iväg en gång till och den här gången var det ingen som helst tvekan, full fart framåt och så fortsatte det hela rundan som nog blev lite längre än tänkt de körde ca. 1 km. Det funkade t.o.m med omkörningen vilket kan vara ett problem ibland om man har hundar som går för mycket på jakten. Men det gick tydligen jättefint. Superkul tycker även jag som bara stod och såg på. Så nu är vi taggade allihop att fortsätta med det här så länge som säsongen håller i sig. Det är två gånger kvar på kursen och sen en liten inofficiellt tävling som avslutning. Vi har också tänkt att vi ska haka på dragklubben när de har sina träningar på söndagarna och kanske någon onsdag också, iallafall när kursen är slut.

Nu är det snart söndag så då får vi köra igen! :o)

8/1 Idag har vi varit ute på en långpromenad med Maria och Thera i kylan och det märktes att Bengtsson behövde komma ut och sträcka på sig. De senaste dagarna har det varit lite lite långpromenader eftersom jag har fyllt år och haft folk här och ägnat mer tid än vanligt i köket åt att laga mat och baka både "vanlig" tårta och även en smörgåstårta åt mina vänner som kom över igårkväll. Ja, eftersom jag fyller år så här tidigt så känns det lite grann som om man börjar om själv också på ny kula i samband med det nya året. Inte för att jag är åldersnojjig på något sätt men man börjar inse att det var ett bra tag sen som man var tonåring om man säger så.... Nåväl, det bekymrar inte mig, jag är hellre så gammal som jag är och bär med mig mina erfarenheter än att gå tillbaka till "den mindre erfarna tiden" då man inte visste lika väl som idag. Sen så kikade vi på lite kort från studentbalen igårkväll och mina kompisars kommentarer var att det inte var någon skillnad på hur jag såg ut då mot för hur jag ser ut nu. (Inte för att jag bryr mig, eller hur? ;o) ) Nu kanske ni som inte vet hur gammal jag är börjar fundera lite, och ja, jag är numera 27 år gammal och har närmare till 30 än till 20....

Bengtsson har som sagt varit och rusat runt med Thera idag så nu ligger han och drar tunga stockar i biabädden här bredvid. De har burit på pinnar, sprungit i djupsnö och kampat om åtråvärda pinnar för fulla muggar under nästan två timmar så man kan ju verkligen förstå om han är trött. Det som är roligt med dessa två är att de går så bra ihop, eller ja Bengtsson går ju faktiskt väldigt bra ihop med de allra flesta hundar vilket är hur skönt som helst. Men Thera är en dam med mycket humör, eller iallafall vill hon påskina det och hon låter som om hon är beredd att döda den som kommer i närheten av hennes "byte". I början hade Bengtsson jättestor respekt för henne och drog sig för att vara allt för närgången, men efter hand har har lärt sig att det är mycket snack och lite verkstad så att säga och vågar sätta emot lite mer. Det som också är så skönt är att han liksom inte bryr sig om hon gormar och står i, han sänker svansen lite grann och sen när hon tittar bort så är den i topp igen. Han sätter sig inte upp men inte heller blir han allt för låg och tappar lusten att leka.

Har köpt skidor nu också, hämtar dem imorgon och på tisdag börjar dragkursen. Ser verkligen fram emot den, vad som är extra kul är att flera av våra kompisar också ska gå den så det blir nog himla skoj.

3/1 Nu har vi börjat på ny kula och invigt det nya året med en del bilder på en väldigt snöig hund och uppradande av våra mål för året. Har dock en känsla av att dessa mål kan komma att revideras allt eftersom tiden går....

Här har vi nu hittat tillbaka till vardagen efter ett skönt jullov med mycket mat och social samvaro. I brist på barmarksträning, läs lydnad och spår/sök, så sysselsätter vi oss med promenader med hundvänner och även en del skidåkning. På tisdag kommer vi att börja en nybörjarkurs i drag vilket jag tror kommer att bli jättekul. Jag ska t.o.m köpa egna skateskidor nu i veckan och tanken är att jag ska lära mig att åka ordentligt själv innan jag ger mig ut med Bengtsson. Fram tills dess att jag kan åka hjälpligt så faller det på husses lott att köra med hunden, inte för att han klagar på något sätt heller. Men det blir ju kul när jag kan börja åka själv också. Nu är vi alltså inne i "byggar perioden" med drag och mycket spring i djupsnö, det gäller ju att lägga på sig lite mer muskler inför utställningen i slutet av månaden.... Vi ska ställa Bengan här på SBK utställningen och jag hoppas att han kan visa upp sig från sin bästa sida, vore inte helt fel med ett gulblått band.... Men man vet ju aldrig, om tänderna visar sig de också så lär vi nog få nöja oss med bara ett blått.